Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarcup i Hedemora

Annons

För tredje året i rad anordnar Hedemora Enduro en sommarcup i enduro.

En av deltagarna är trettonåriga Gustav Gustafsson som kanske ser sin framtid som enduroförare i allafall om han chaufför får bestämma.

- Jag kommer väl inte satsa allt, jag kör mest för att det är kul. Säger en blygsam Gustav som kanske har mer drömmar om att satsa fast inte vill säga det fullt ut.

På motorstadion i Hedemora står förarna på rad och motorerna donar. Röken täcker nästan förarna som är redo för tävling och om en kamp om högsta placering.

Man efter man startar de var femte sekund efter varandra, vilket är väldigt tätt.

Om man blir omkörd av självaste ledaren får man snällt kliva av och lämna plats för de andra som kör.

Det var väl det som hände trettonåriga Gustav. Som nummer 62 på hojen fick han sin idé att börja köra då hans pappa körde mycket när Gustav var mindre.

Drömmen om att få åka själv har alltid funnits där som nu har blivit verklig. Han började med sin karriär för sju år sedan och har tävlat i två år för klubben Avesta MK. Det svåraste med att köra är uppförsbackarna.

- Då är det bara att gasa och sätta sig långt fram och försöka bli lätt.

Banan är både plan och har mycket terräng. Regnet som har fallit hela veckan gjorde det inte speciellt lättare för förarna som såg allt i lera...

Pär Goude med nummer 329 var en av motionsåkarna, och har varit det sedan 1992 då han började åka som 20 åring. Han har inga planer på att satsa fullhjärtat, det beroende på ekonomi och tiden framför allt.

- Jag har väl aldrig velat satsa, man måste ha talang för det...Men enduro ger bra träning och det är oerhört kul, säger en glad Pär som snabbt måste förbereda sig inför tävlingen. Han kör en två taktare från Yamaha och är super nöjd med den.

Pär tar ändå sin tid upp då han kör runt 15-20 tävlingar per år.

Han nämner flera gånger att han är mycket tacksam över att föräldrarna ställer upp att passa hans två barn när det är dags för att åka ut på banan.

Många deltagare utan någon storpublik. Närmast sörjande som man brukar säga satt på läktaren och hejade fram sina nära och kära.

Kiosken bjöd på kaffe och korv, men inget godis, vilket det var många som blev besvikna över...Annars glada miner och en fint väder tillslut.

Mer läsning

Annons