Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofias andra familj är Kais

/
  • Familjbråk. Jag är nog lite av en pajas i laget. Alla kan släppa loss och bara vara flummiga. Det är skönt att känna varandra så bra att man kan visa både ilska, gråt och flum.  Foto: Lynda Lundin
  • Uppbokad.

Annons

Förra gången Moras innebandydamer spelade i elitserien var säsongen 2004.

- Jag var 15 år och fick spela i elitseriekvalet med damerna. Det var många som försvann ur laget och många unga som jag som fick chansen när vi gick upp.

Det gick inte vidare bra den gången. Kais Mora åkte ur direkt.

- Den stora skillnaden nu är att vi har kvar hela laget. Vi känner varandra och har lagt grunden tillsammans.

Ett sammansvetsat lag är något som betyder mycket, tycker Sofia.

- Det är skitviktigt. Vi känner oss trygga med varandra vilket gör att vi kan lägga fokus på matchen.

Kais Mora är Sofias andra familj och Ryssahallen hennes andrahem. På gymnasiet läste hon specialidrott. Nio timmar innebandyträning stod på skolschemat och utöver det den vanliga träningen.

- Här är det alltid öppet och det är bra sammanhållning mellan spelare och personal. Det är aldrig någon brådska hem efter träningar. Vi sitter och pratar i omklädningsrummet och det kan ta hur lång tid som helst att duscha.

Nu på sommaren blir det ännu mer tid i hallen. Sofia jobbar som ledare på Kais sommarskola. Det är första gången. Och första gången på två år som hon i huvudtaget ägnar sommaren åt innebandy.

- Jag har varit skadad. Förra året hade jag löparknä och året innan vilade min rygg, men det gjorde ingen skillnad.

Sofia har dolt ryggmärgsbråck, vilket bland annat gör att hon blir överrörlig. Det resulterar i att hon får mer ont efter att hon spelat. Läkarna har sagt till henne att sluta med innebandyn för att ha mindre ont. Det rådet har hon inte följt.

- Jag tycker att det är roligt med innebandy. Felet i ryggen försämras heller inte på grund av att jag spelar, jag får bara mer ont.

Sofia Andersson var tidigt en duktig innebandyspelare och fick redan som ung spela med äldre lag. Något som har gjort henne mogen för sin ålder.

Hon tog studenten i våras, men har redan hunnit pröva sambolivet tillsammans med hennes sju år äldre pojkvän, Michael Kjellsson. Just nu bor hon dock hemma hos föräldrarna i Kråkberg och till hösten blir det egen lya.

- Jag ska ta över syrrans etta. Hon ska flytta ner till Uppsala för att plugga. Visst skulle jag och pojkvännen kunna flytta ihop, men det är nog utvecklande att bo själv.

Att ärva lägenheten av storasyster är ingenting som Sofia har något emot.

- Emma kommer inte att ha plats för alla sina saker och jag har sagt att hon ska låta allt som blir över stå kvar. Jag tycker hon har snyggt hemma och det är rätt skönt att få ta över.

Det är inte första gången som Sofia går i sin systers fotspår. Emma var också först med att börja spela innebandy. Att ha sin storasyster som lagkamrat tycker hon är helt okej.

- Vi är så olika så det funkar bra. Jag är back och hon är forward - det hade säkert varit svårare om vi skulle konkurrera om samma plats.

Det är i huvudtaget inte så mycket tävlan inom laget.

- Vi är tjejer ändå. Det hade nog varit annat med ett killag. Dessutom har de flesta i truppen fått spela, men om vi får in nya spelare i laget så kommer platserna inte att räcka till.

Finns det en risk att nyförvärv splittrar?

- Nej, det är en harmonisk grupp och det är lätt att plocka in några nya spelare. Det är bra med några nya - med lite konkurrens höjer alla sig själva.

Fakta: Fakta Sofia Andersson

  • Ålder: 19 år.
  • Familj: Syskonen Emma, Elin och Daniel, mamma, pappa samt pojkvännen Michael Kjellsson.
  • Bor: Kråkberg, snart i egen lägenhet vid Öna.
  • Sysselsättning: Sommarjobbar på tidningstjänst och som innebandyledare. Arbetsökande till hösten.

Mer läsning

Annons