Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snömannen i Smedjebacken

Annons

Under sommaren har allt lugnat ner sig lite för Per Nilsson, en 20-åring från Smedjebacken, som har backar och piper i hela Europa som sin arbetsplats under vintern.

- Nu kan jag träffa kompisar och dra till rampen och åka skateboard, bara ha kul, säger Per.

Det var av den anledning som han började att åka snowboard.

- När jag var tolv och åkte skidor såg jag folk som åkte bräda. Det såg roligt ut och jag ville prova. Så jag köpte en billig bräda, men sedan fick jag en bra och dyr av pappa. Då blev jag mer seriös och åkte mer på allvar.

- Jag hade inte tänkt att tävla utan bara åka med polarna och ha kul. Men sen så gick det bra på tävlingarna och jag lärde känna folk från hela Sverige och då blev det roligt på tävlingarna, säger Per.

Nu är Per snowboardproffs och är rankad på ett ungefär som nummer 140 av alla snowboardåkare i världen. I Sverige ligger han mellan första och sjunde plats, beroende på hur mycket han tävlar i Sverige. Huvudsponsorn heter Burton - världens största snowboardmärke och under vintern är det ett ständigt pusslande för att få ihop ett schema som gör alla sponsorer nöjda. Alla vill ha sin del av kakan som heter Per.

- Sponsorerna kräver att man gör bra resultat i tävlingar men också på uppvisningar. De vill att man ska komma på plåtning och filmning, och göra reklam för sponsorerna. Det står i kontraktet vad man måste prestera, säger Per som själv har hand om sina kontakter med sponsorer och filmbolag.

- Man kan ju bli blåst, men man känner ju dem så pass bra. Det är väldigt mycket som hänger på bra rykte i snowboardvärlden, både för sponsorer och för åkare.

En snowboardsäsong mjukstartar i oktober/november och då åker Per och hans gäng till Schweiz eller Österrike. Där försöker de komma igång, göra nya grejer och öva på trick. Sedan åker de tillbaka till Sverige, upp till norr. Efter nyår drar tävlingarna i gång och så även filmandet.

Det finns vissa uppenbara fördelar med att leva som Per gör; han får göra det han älskar, tillsammans med kompisarna, får resa, träffa nya människor och - får betalt för det. Men det finns ju som alltid en baksida.

- Det här är ju jättekul och det kan ju låta lite konstigt, men man blir grymt trött på att resa.

- Man är borta ett par veckor, kommer hem, packar om, drar ut två veckor till. I bland förlängs resan, och då har man inte kläder för mer än två veckor med sig, säger Per.

- Det finns också mycket djävulskap bakom kulisserna, mycket skit. Det är faktiskt ganska vanligt att folk röker på i Europa.

- Ibland händer det att det sitter en stor ring av folk nedanför halfpipen och röker gräs!

- Däremot är det inte så vanligt bland skandinaverna, det är kanske inte lika naturligt med knark för oss, säger Per och bekräftar myten om att det även röks pipa i pipen, om man säger så.

En annan bild folk har av snowboardåkare är att de är något av slackers.

Hur tränar man under sommaren?

- Jag åker skateboard. Jag borde egentligen styrketräna och så, men jag är inte så bra på det, säger Per och ger belackarna vatten på den kvarnen också.

Snowboard som OS-gren till exempel, är inte så poppis bland de som kallar sig äkta åkare.

- Jag tycker inte om det. Det kan vara kul att se eftersom de får de bästa förutsättningarna, bästa piperna och så. Men de är för seriösa. De är idrottsmän, inte snowboardåkare! De åker inte för att det är kul, de åker bara i halfpipen, trots att de har andra bra ställen att åka på. Man får inte se några oväntade saker, kanske från de mer okända åkarna då. De som tar medaljerna gör inget annat än nöter på sina trick som de tävlar med.

- Hälften av hela grejen med snowboard är allt runt omkring. Man åker till backen, träffar kompisarna, åker ihop, peppar varandra, hittar på något kul efteråt.

Hur länge kan man leva det där livet då?

- Kanske tills man är 30. Man måste hålla hela tiden, det kommer alltid de som är yngre och grymmare som sponsorerna hellre knyter till sig om man inte håller måttet, säger Per och berättar om sin närmaste framtid: på operationsbordet.

- Först ska jag operera mitt knä, ett korsband och ett ledband är trasigt efter en misslyckad landning. Efter det ska jag bygga upp knät och ta igen allt jag missat. Jag skulle ha åkt till USA i tre månader om jag inte skadat mig. Om man ska bli proffs på riktigt måste man åka i USA - är man känd där är man känd över hela världen.

Är det en drivkraft att bli känd?

- Nja, det blir man ju på köpet. Det är kul ibland när någon kommer fram och säger att man är bra, men det är lite skämmigt också. Men är man känd i snowboardkretsar så blir man inbjuden till tävlingar och får gratis liftkort, hotell och mat, så det är ju ett plus.

Landslaget då, är det intressant?

- Nej, inte bland dem jag åker med närmast. Jag tycker att landslaget bara åker och tävlar, det gillar jag inte.

Surt sa räven, kan man tänka. Vad skulle du säga om du verkligen blev tillfrågad?

- Jag har funderat på det, om jag blev erbjuden skulle jag nog gå med ändå. De får ju de bästa förutsättningarna. Men dräkten skulle jag inte ta på mig, säger Per.

Vad har du för målsättning med ditt snowboardåkande?

- Jag skulle vilja komma med i en riktigt bra film, "få en grym part" som alla pratar om. För att få de rollerna måste man köra helt sjukt, ladda på mest av alla och göra de galnaste tricken. Och ha kontakter, så klart.

Ni verkar vara mer eller mindre ägda av sponsorerna, hur går det ihop med att ni vill vara fria och oseriösa?

- Man måste åka runt med sponsorerna, visst. Men man får åka bra åkning, och är man ute två veckor kanske man gör två jobb, resten åker man fritt. Först jobba lite, sedan får man göra det som är kul.

Sparar du pengar för att ha efter karriären?

- Jag tror inte att man tänker så när man är yngre. Vi tjänar inte så mycket pengar, vi får mest prylar, gratis liftkort och mat och så. De som tävlar i världscupen tjänar mycket pengar, de kanske tänker mer på framtiden.

Pers framtid efter åkningen på toppnivå är inte direkt utstakad men han vet inom vilket områden han vill jobba.

- Snowboard. Jag skulle vilja filma och redigera snowboardfilmer, definitivt vara med i kretsen i alla fall.

Så talar en äkta snowboardälskare.

HELENA GOHDE

Mer läsning

Annons