Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Släkten är värst

Annons

Vid det första mästerskapet i Falun 1954 ingick kusinerna Per-Erik och Sune Larsson i den svenska truppen, och båda tog medalj. De ingick i det svenska stafettlag som tog brons.

Efter stafetten fick Per-Erik epitetet bragdman. Inför sista sträckan låg Sverige hopplöst långt efter Sovjet och Finland.

Men Per-Erik gjorde en våldsam upphämtning och var ytterst nära att komma i fatt dubble världsmästaren Vladimir Kusin och snuva Sovjet på silvret.

Endast två sekunder skilde mellan Sovjet och Sverige i mål. Per-Erik vann fjärde sträckan klart.

Vid nästa VM i Falun, 1974, var det Per-Eriks lillebror Hans-Erik som fick spela huvudrollen i det svenska stafettlaget, men inte som någon bragdman.

1974 var året då plastskidan fick sitt genombrott, med de "barnsjukdomar" som alltid följer med när man provar något nytt.

Något som Hans-Erik bittert fick erfara.

Hans-Erik var startman i stafettlaget, och han hann bara 50 meter innan olyckan var framme - ena bindningen lossnade och så var den dagen förstörd för både Hans-Erik och de övriga i det svenska laget.

Hans-Erik var en duktigt skidåkare, men i skidhistorien är han känd som den som tappade skidan vid VM i Falun 1974.

1993 var det dags för nästa generation Larsson att sätta på sig den svenska landslagsdräkten vid VM i Falun.

Hans-Eriks son Staffan var med i den oförglömliga femmilen som Torgny Mogren vann.

Vad minns du av VM 1993?

- Att det var en fin dag med mycket folk, och att jag åkte på stumma ben.

Staffan Larsson kom in som en av sista i den svenska truppen. Detta efter att ha gjort ett av sina bästa lopp i karriären då han tog silver på femmilen vid SM i Örnsköldsvik.

Vann gjorde Torgny Mogren. I VM var det tänkt att han skulle göra ett ännu bättre.

- Men i VM var jag inte alls pigg. Det var tråkigt, man ville göra sitt bästa lopp denna fina dag, och när det var sådan härlig stämning i Falun, säger Staffan.

Du var bara fyra när Hans-Erik körde VM 1974. Kommer du ihåg något från det?

- Nej, inte direkt. Jag såg väl på tv. Men jag ska tydligen ha frågat pappa när han kom hem om han såg att han tappat skidan.

Du lär väl ha blivit påmind om det åtskilliga gånger?

- Jämt och ständigt. De hade ett guldlag. De hade testat skidorna dagen innan och då fungerade allt perfekt, säger Staffan.

Noterbart är att Sune Larsson vann Vasaloppet 1959. Brorsonen Staffan gjorde om bravaden exakt 40 år senare, 1999.

Nu är nästa generation Larsson på väg ut i skidspåren, och arvsanlag finns det gott om.

Har man en pappa som heter Staffan Larsson och en mamma som heter Johanna Larsson (född Hedström) och tidigare landslagsåkare, är förutsättningarna goda för att Erik Larsson, två år i april, kommer att föra vidare den fina skidtradition som Larssonklanen från Oxberg påbörjade för många år sedan.

- Han brukar stå i fartställning på köksgolvet. Det skulle förvåna mig mycket om han blir musiker, säger Staffan och skrattar.

Skulle Erik ändå bli musiker, eller något annat, så kanske nästa barn bli skidåkare.

I slutet av maj ska nämligen Staffan och Johanna bli föräldrar för andra gången.

GUNNAR BÄCKE

Mer läsning

Annons