Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så var Bergmans 2005

Annons

Jag minns inte varför intervjun med henne gjordes, men jag minns vad hon sa i Aftonbladet: "Efter OS 2008 ska jag göra en satsning på friidrott. Allvarligt, hur jävla svårt kan det vara att springa rakt fram?".

Glöm Zlatan. Glöm Woody Allen. Glöm Ulf Lundell. Det är vad jag kallar ett citat, en oneliner.

Gymnasten Veronica Wagner har vad man brukar kalla för attityd, och när attityd är äkta, då är den förbannat rolig.

Jag menar: Vem, förutom denna Veronica Wagner, skulle ha kommit på tanken att säga något så rakt och fyndigt om friidrotten, svenska folkets nygamla kelgris, samma år som Kajsa Bergqvists akilleshäl fick ett helt land att hålla andan?

Stort. Och otroligt roligt.

Dessutom var hennes mening inte att såra eller reta, utan bara att förklara att hon som gymnast har bra chanser att lyckas som friidrottare, som systrarna Kallur en gång.

Årets skatteparadis: Kamratgården.

Årets sport-tv: FCZ. Glenn Hysén var älskad som spelskicklig mittback, men mindre populär som expertkommentator under ändlösa timmar av Champions League. Med FCZ blev den gamle Blåvitt- och Liverpool-ikonen en mysig farbror i den kanske bästa dokusåpa som någonsin gjorts i svensk tv. Tillsammans med den obotlige nörden Tore Kullgren skapade han tv-historia. Aldrig har dokusåpan varit så charmig som när Tore och hans polare skulle lära sig den ädla konsten fotboll av den ärrade göteborgaren med silverhåret.

Årets Zlatan: Mikael Persbrandt.

Årets arbetsförmedlingen nästa: Den som valde ut Jessica Almenäs "klänning" till Fotbollsgalan.

Årets Susanna Kallur: Jenny Kallur.

Årets fotbollsgala: Dålig - som svenska mastodontgalor för det mesta är.

När elitserien blivit till en lunk och en väntan på slutspel och kvalserie, då känns vintern när de lockoutade NHL-stjärnorna ville dansa i Sverige en sommar väldigt långt borta.

Till Mora kom Marian Hossa, poäng-göraren från Ottawa. Han blev storfavorit.

Första träningen han gjorde med sitt nya lag följdes av flera hundra på läktarna, han gjorde mål, han var loj, han såg ut som Tintin, men var en klasspelare och han hann dessutom ofta lira tv-spel med brorsan Marcel, som också han hamnade i Mora för att jaga de pengar som var på väg att fly från honom och de andra legoknektarna. Det var en sanslös hockeysäsong. Alla hockey-säsonger med Daniel Alfredsson på hemma-plan är förresten också sanslösa.

Men spelade Peter Forsberg i Modo?

Årets manchesterkavaj: Åsa Sandell - kulturjournalistiken gick på knock.

Årets aldrig-mer-shopping-på-postorder: Anders Svensson. Med tolv miljoner miljoner kronor som tack (största sign-on-bonus-en hittills i svensk fotboll) flyttade den ständigt leende Anders Svensson hem till Elfsborg och Borås igen.

Årets varför?: Nedläggningen av Buster - lika stor besvikelse som Stefan Holm i Helsingfors-VM.

Vad som var underligt med året var att en skandal inför Sweden Hockey Games blev till en diskussion om huruvida hockey-förbundets ledning är ett gäng tomtar eller inte.

Huvudfrågan, den om det stinkande machoidealet i vissa krestar av idrotts-världen, borde i stället ha varit på våra läppar, i alla fall i mer än fyra sekunder.

Årets cocktail: Den som Emelie Öhrstig tvingades ta. Den förkylda sprintspecialisten vann VM-guld på en häxblandning av vitlök och whisky - ordinerad av Faluläkaren Mats Carlén.

Årets inflyttningspest: Leksand-Linköping 3-4, Ejendals Arena, 3 oktober.

Årets cd: Du & jag döden, Kent.

Visserligen tog Anna Laurell både EM- och VM-guld, men bästa damboxningen visades i Million dollar baby. Clint Eastwoods Frankie säger i filmen att brudar aldrig kan lära sig boxas, Maggie (Hilary Swank) visar att han har fel. Det är en story om boxning, men också om livet. En av de bästa sportfilmer som rullat upp i Sverige på länge, länge.

Årets mest tröttsamma repris: Leksands IF.

Årets roligaste fotboll: Djurgårdens.

Årets bok: Fans. Fredrik Strage skrev en mycket intressant bok om hur besatthet av en musikidol kan uttrycka sig. Fans hade också kunnat handla om sportens mest fanatiska supportrar.

Årets genomklappning: Djurmo/Sifferbo- Kvarnsveden. Djurmo/Sifferbo förlorade med 1-13 mot Kvarnsveden, tolv av bortalagets mål kom i andra halvlek... Sju resor värre än Thun-Malmö FF. Och Kvarn- sveden tog sig upp till division 3.

Och det som, för övrigt, var allra bäst under 2005 var: fisketuren i Strömstad, Stefan Holm i På spåret, Antonio Lindbäcks tredjeplats i Köpenhamns GP, Wimbledon (turneringen, inte filmen), att jag inte började spela golf, Tony Rickardssons sargklättring i Köpenhamn på väg mot sjätte VM-guldet, Therese Borsséns vinter hittills, sommardag-arna i Kyrkviken, Carolina Klüfts mirakel-lindade fot, middagen på Hasselbacken före Ulf Lundells Skansen-spelning, alla vänner, Anja Pärson, Sören Persson, tipspromenaden i Bengtsheden, Liverpools vändning mot Milan i Champions League-finalen, sammankomsten med Musikens vänner, att det nästa år bär av mot Kalifornien och New York, och - som alltid - mamma.

CARL-JOHAN BERGMAN

Mer läsning

Annons