Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om en briljant sågning

/

Annons

Så vi trycker på random, låter tankarna knalla omkring planlöst i vårvädret, så får vi se var vi hamnar, vart det här tar vägen, okej?

Självklart borde jag ha pay-per-view:at i måndags. Malmö–Gais var ju en match att se. Då hade jag dessutom fått höra Canal plus-reportern säga att MFF dominerade fram till målet men sedan tappade allt.

Inget konstigt med det. Mer än att Juniors 1–0 – som faktiskt fixade segern – kom efter … eh, en minut och sjutton sekunder.

En briljant sågning, i all sin torra spiritualitet.

Jag trodde på Linköping. Jag trodde att klass skulle slå motivation, eller om det var tvärtom. Jag trodde fel.

Resan som Linköping gjorde i slutskedet av säsongen var ju fantastisk. Så sent som med bara ett par omgångar kvar spökade kvalserien starkt och intensivt. Linköping red ut den stormen. Till sist var laget bara två segrar från sitt första SM-guld.

Nu blev det Modo i stället. Jag har ingen åsikt om det, egentligen, mer än att det trots allt är fint och bra och viktigt att stor och bred ungdomsverksamhet faktiskt kan betala sig.

Se på Skiljebo SK. Västeråslaget vann division 2 norra svealand förra året före Brage. Med runt 60 ungdomslag i seriespel är SSK en storklubb.

Men i samma stund som spelarna är på väg upp, är de redan på väg bort. Självfallet en hopplös situation. Men inte alls ovanlig.

Assyriska vinner norrettan och går till Superettan, Syrianska blir tvåa och hänger med, men Västerås stannar kvar som trea.

Dalarnas bästa lag – nya Falu FK – har målet att försvara Falu BS tiondeplats från i fjol. Okej, visst, det är realistiskt och smart. Men om man ser till hur FK spelar, då borde det starka och välorganiserade försvarsspelet faktiskt ta laget ett snäpp högre. Minst.

Falu FK möter nykomlingen Gröndal borta i premiären i morgon, på en liten stockholmskidyllisk idrottsplats som heter Aspudden; namnet är nästan lika vackert som Klosterliden.

Svårtippat, så klart, men varför inte säga 3–1 till Falu FK?

Den trepoängaren plus segern som jag faktiskt räknar med att FK fixar mot Väsby United i hemmapremiären kan visa sig bli hur viktiga som helst när serien delar sig i toppen och botten efter sommaren.

Jag tog vägen över Salbohed, svängde in på avfarten mot Sätra Brunn för en bensträckare och i den tidiga förmiddagstimmen när luften redan hunnit bli t-shirt-varm spelade min iPod en alldeles fantastisk Van Morrison-version av I can't stop loving you (du hittar den på albumet Live At Austin City Limits Festival) och det är ju såna gånger man kan säga som Jimmy Cliff, att … ja, I can see clearly now.

Trots allt som händer, både på och utanför arenorna, kan jag aldrig sluta att älska fotbollen. Den speciella magin. Doften av liniment, gräs och svett. Varmkorven i halvtid. Segervrålen. Bortförklaringarna efteråt.

Men Sören Cratz, tränare i VSK, ställde en smart fråga på pressträffen i Västerås i måndags inför division 1-starten (det var därför jag åkte förbi Salbohed och låtsades vara Jimmy Cliff):

– Jag förstår inte varför alla lag verkar spela en halv säsong redan på försäsongen. Vad ger det?

Skador, mättnadskänsla och bara ännu fler frågetecken än de som fanns redan i kalla januari? Finns det inte risker med det orienteringssäsongslånga nötandet inför den första och viktiga avsparken?

Jag har ingen aning. Därför är jag heller inte tränare som Falu FK:s Peter Moberg. Däremot finns det dem som tycker att jag är lik Rikard Norling i AIK. Själv ser jag bara den slående likheten mellan Boden-tränaren Per Gidlund och Fredrik Reinfeldt.

Man bygger, hur som helst, ingen karriär bara på sitt utseende. Fråga Maria Sjarapova och David Beckham. Eller kanske inte, förresten.

Jag läser hemsidor som gråter nu.

Annika Sörenstam har åkt på diskbråck. Karriären är inte över, men hon kommer att spela färre tävlingar, och det låter, tyvärr och faktiskt, som en nedförsbacke.

Jag inbillar mig att du och jag inte riktigt har vett att begripa hur stor hon är utomlands.

Det är ju bara golf, säger du.

Men förbannat bra golf, säger jag.

… och själv klurar jag på hur jag ska ta mig förbi bildäcket på bana tre nästa gång.

Mer läsning

Annons