Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

... och Holm fixade svenskt medaljregn

Annons

När de enda återstående konkurrenterna - Freitag och kanadensaren Mark Boswell - rev sina två inledande försök på 2,35 hade Holm guldvittring.

Inför sitt första försök på höjden följde Holm samma mönster som alltid: linnet rättades till, frisyren fixades med först en blåsning och sedan en handgenomdragning, handen som sedan att fortsatta över ansiktet.

Sedan fixerade Holm ribban med blicken och satte fart. Exakt 16 fot till vänster och 56 fot ut från höjdhoppsställningen har Holm sitt startmärke. Det är på det avståndet som Stefan Holm inleder sin ansats, därifrån har han sju steg fram emot ribban.

Stegen bar fram till ribban, men hoppet inte över.

- Det var ett gyllene läge, men jag tog det inte. Därför känner jag mig som en förlorare, förklarade den dubble inomhusvärldsmästaren rivningen på en höjd som är lika med hans personliga rekord utomhus.

När Freitag sedan tog 2,35 i sitt andra försök behövde Holm klara 2,37 för att ta guld. Men när Boswell rivit ur sig och silvret var säkrat valde Holm ändå att fortsätta hoppa på 2,35.

- Jag har sparat hopp i flera mästerskap utan att det har fungerat. Nu hade jag redan bestämt mig, innan Boswell rev ut sig, att jag skulle hoppa på 2,35. Det är ju trots allt enklare att ta 2,35 än 2,37 och jag ville ha tre fräscha försök på nästa höjd, förklarade Holm.

Men Holm rev igen och måndagskvällens segrare hette Freitag.

- Jag var väldigt nervös och hoppade som i högstadiet i början av tävlingen, men sedan blev jag mer avslappnad och nu är jag väldigt, väldigt lycklig, sade sydafrikanen efter segern.

Den längste hade vunnit, men finalens kortaste hoppare hade dominerat tävlingen på de lägre höjderna.

Stefan Holm tog alla höjder fram till 2,29 i det första försöket, trots ständiga störningsmoment. Bland annat blev svensken störd när arrangörerna började ställa ut häckarna för en semifinal på 400 meter för damer när han redan gått ut för att göra sig klara att hoppa första gången på 2,29.

- Det är klart att man blir irriterad. Tävlingsprogrammet var inte bra lagt, det var löpningar hela tiden under finalen, 400 och 400 häck är de värsta man kan råka ut för som höjdhoppare - och därför blev det hellre ingen bra final.

Holm tog i alla fall sig själv samman och 2,29 med darr. Därmed ledde han tävlingen.

Det andra försöket på 2,32 var bra. Ett jättehopp där Holm var högt över med kroppen, men touchade i lätt med vaderna.

När ribban låg kvar studsade svensken av madrassen och sträckte armarna mot den mörknande Parishimlen - han visste att en medalj var säkrad.

Men glädjen över medaljen blev kort, den var av fel valör:

- Jag är ju världsetta och hade kommit hit för att ta guld. (TT)

LARS MARKUSSON

Mer läsning

Annons