Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NLT tog provtur

Annons

För det är ju inte bara stora Finnmarksturen som avgörs nästa helg, utan även de ungas Lilla Finnmarksturen och så nykomlingen i gänget - Provturen, tre mil från crossbanan i Grängesberg till målet på Hillängen i Ludvika.

- Men ändå, tre mil terrängcykling! Har du förstått vad du ger dig in på?

Sportkollegans ord malde i huvudet under en halvt sömnlös natt, där också uppladdningskosten oroade i trivselmagen: pasta visserligen, men också små tyska ölkorvar och så lite snabbkäk från känd amerikansk nyttokedja.

Väl på redaktionen i går morse möttes jag av flin, menande blickar och hurt-Peter i toppform. Med cirka 200 kilo kamera i ryggsäcken och runt halsen skulle han lätt trampa med mig de tre milen.

Men Peter är ju på sätt och vis "dopad".

1) Han har åkt stora Finnmarksturen flera gånger.

2) Han har kondition.

Nå, jag hade i alla fall en bra cykel - chefens. Han tittade lätt tvivlande på mig, där jag stod i av frugan lånade cykelbyxliknande shorts.

- Du har väl försäkring?

Jo, jag har det och jag kan försäkra att allt också gick bra. Åtminstone med utrustningen.

Vad gäller kroppen vill jag avvakta ett dygn innan jag säger att det gick bra. För det var jobbigt, men kul.

Efter starten från crossbanan blev det mycket grusvägskörning, men efter Hällsjön kom första cyklingen på stig - och den var rolig.

Arrangörerna har lagt ner ett jättejobb på att få stigarna i gott skick och för en synnerlig amatörcyklist, som jag, var det räddningen. Det går nämligen undan stundtals och att dagen avlöper utan vurpa är smått ofattbart.

Men värre än att det gick obehagligt fort utför var att det gick sakta uppför. I Galgbacken (efter Kåsen) och i Krabobacken (efter Jägarnäs) hade jag med lätt krampkänning inte en sportslig att cykla upp.

Men man får ju se så mycket när man promenerar...

Ett problem längs hela bansträckningen är att det är svårt att hitta. Möjligen är det meningen att "turen"-banan ska få vila mellan loppen, men skyltbristen är trist för hugade motionärer som vill träna i rätt miljö.

Tack och lov finns det vänliga människor som kunde visa ett förvirrat reportageteam rätt. På ett ställe fick vi hjälp med vägvisning av ett finskt par. Är det Finnmarkstur, så är det.

På det hela taget kan Provturen definitivt rekommenderas.

Innan jag åker loppet på riktigt ska jag dock först skaffa mig två saker: vadderade cykelbyxor och kondition.

TEXT: HENRIK SCHMIDT

Mer läsning

Annons