Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Mitt liv ser väldigt annorlunda ut idag"

/
  • Ser framåt. Tony Rickardsson ser sällan bakåt. Idag är det nya projekt som står för dörren med Rickardsson Racing och speedwayen är lämnad därhän - åtminstone tillfälligt.  Foto: Paulina Håkansson
  •  Foto: Paulina Håkansson
  • I sommarstugan. I sin nyinköpta sommarstuga laddar Tony batterierna för att återkomma till speedwayen i någon form.  Foto: Paulina Håkansson

Annons

- Jag köpte den förra måndagen och flyttade in i onsdags.

Läget är det bästa, med strandtomt, och närmaste grannar är ett gäng kräsna svanar som bara äter gifflar.

- Jag har försökt med tunnbröd, limpa och bullar, men det är bara gifflar som verkar duga.

Idag lever han långt från speedwayovalen. Intervjuer och andra mediauppdrag ställer han sällan upp på.

- Mitt liv ser väldigt annorlunda ut idag, och jag har inget behov av att synas.

Tony slog igenom med buller och bång en höstdag på Ullevi 1991. Som 21-åring tog han en sensationell silvermedalj i VM, som på den tiden avgjordes i en enda tävling.

- Det var första gången som jag var med och jag halkade in på ett bananskal, berättar Tony, som kvalade in via nordiska mästerskapen.

På Ullevi gick allt som på räls och han satte dit hela världseliten, så när som på dansken Jan O Pedersen, och genombrottet var ett faktum.

Tre år senare, i danska Vojens, stod Tony Rickardsson överst på VM-pallen. Samma år inträffade den tragiska olyckan med Per Jonsson, som i en tävling i Polen, kraschade så illa så att han blev förlamad från bröstet och nedåt.

Hur påverkade den händelsen din fortsatta karriär?

- Ingenting. Kör du Speedway är du väl medveten om riskerna. Per är en nära vän till mig och jag körde med honom i många år, men det är svårt att sätta sig in i situationen. Skulle man ha börjat fundera i sådana banor hade det bara varit att lägga ned.

Under hela intervjun återkommer Tony till vikten av att vinna - till varje pris.

I danska Vojens 1999 kraschade Rickardsson och ådrog sig en befarad hjärnskakning, trots det, fortsatte han tävlingen.

Kan man "tvingas" köra, fast man egentligen inte borde, på grund av den machokultur som råder inom sporten?

- Ska du bara köra speedway när du är helt okej, då kör du inte många heat. Och hade jag inte gjort det hade jag aldrig blivit så framgångsrik som jag skulle bli.

2006 var den långa och framgångsrika karriären slut,

- 2005 hade jag sagt att inga fler hjärnskakningar, då slutar jag.

I slutet av säsongen ådrog han sig ytterligare än.

- Då kunde jag inte sluta.

Beslutet att lägga av var dock taget och 2006 skulle bli det stora avskedsåret, som fick brytas i förtid.

Ytterligare en hjärnskakning, som han ådrog sig i Danmarkas GP i slutet av juni, gjorde att insatsen i Köpenhamn, skulle bli den sista GP-tävlingen i karriären.

- Då tyckte både jag och läkarna att det var dags att ge sig.

Har du någon gång varit rädd för att kliva ur rampljuset?

- Nej det har jag aldrig. Jag ser 95 procent framåt och fem bakåt. Mitt problem nu är att få dagarna att räcka till för att kunna förverkliga mina drömmar.

En dröm är att utveckla Rickardsson racing team, där Tony idag kör i Porsche Carerra Cup. En annan är att återvända till speedwayen i någon form.

- Jag har lite idéer, avslutar Tony hemlighetsfullt.

Så för de kräsna svanarna vid strandkanten blir det nog bara att anpassa sig och skippa gifflarna och ta det som bjuds - för Tony Rickardsson har inga planer på att bli en svanmatande speedwaypensionär på heltid.

Mer läsning

Annons