Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mattias stora chans

Annons

Från lägenheten längst upp i ett hus i centrum, ser man vitpudrade hustak. I en fåtölj sitter Mattias Blomberg, 29, med en kopp kaffe i handen.

Han myser. Ler och tänker tillbaka på den där dagen på Arlanda, på väg hem från Kanarieöarna, när de ringde från Sveriges olympiska kommitté och sade att han var klar för OS.

De olympiska spelen.

Hur stort som helst.

Men alla verkar inte alltid förstå det.

- En amerikan som kommer med i OS får turnera runt i hela landet och vara med i tv. Så har det inte varit för mig.

Han är mycket mer anonym, men inte bitter över det, snarare fascinerad av hur det faktiskt förhåller sig.

- Det svåra med OS är att ta sig dit. Varje nation ställer så höga krav, gallrar så hårt.

Ändå är de fyra snowboardåkare från en stad med 50000 invånare som nått dit. Stefan Karlsson, Sara Fischer, Filip Fischer och Mattias Blomberg.

Nu när han har klarat den biten, är han fullt fokuserad på målet, att den 16 februari vara bland de fyra sista som gör upp om den slutliga triumfen; ett guld i OS.

En specialdesignad balansbräda i lägenheten kombinerad med konstruktionen hemma på föräldragården, tillsammans med mängder av timmar i backen, har gett resultat.

Konstruktionen är en egenhändigt byggd simulator för starter, det överlägset viktigaste momentet i snowboardcross. Fyra personer startar samtidigt - bara en kan vara först ut ur startblocken, som påminner om dem i speedway. Så det är där mycket av träningen ligger. Och taktiken. Och förberedelserna.

- För att bli en bra startare måste man vara fokuserad...fokuserad på att vara lugn. Man övar in det så att det ska bli mekaniskt. När luckan faller gäller det att vara beredd, säger han.

Träningen har gett resultat. Han är jämnare, men fortfarande långt från nöjd.

Först till första kurvan har en stor fördel, kan välja vad Mattias kallar den snabbaste linjen, medan åkarna bakom måste göra taktiska val resten av loppet.

Det är därför förberedelserna är så viktiga. Två dagar före tävling filmar tränaren hela sträckan, så att de tillsammans kan gå igenom varenda meter av den.

- Vad händer här, vad kan andra göra för misstag? Vad innebär ett felaktigt linjeval?

Eftersom sporten handlar om snabbhet måste de också ta reda på exakt hur snabbt det faktiskt går att åka, innan gränsen är nådd. För det finns en gräns. Och Mattias testar den hela tiden.

- Man åker ofta ut i skyddsnätet. Sedan sitter man där som en fluga. Man hinner fundera rätt mycket precis när det går åt skogen. Det är inte kul, men man tänker inte på det förrän man ligger där.

Att hamna i nätet är oftast ganska ofarligt. Värre är det att inte göra det.

Den norska åkaren Line Osvold dog efter att ha brutit nacken i en vurpa i Chile för lite mer än ett år sedan.

Under samma tävling, men i ett annat hopp, gjorde Mattias en felbedömning.

- Jag hoppade för långt och hann tänka att jag inte skulle landa på ansiktet. Jag landade på nacken i stället. Sedan blev det svart.

Effekterna påminner dem som man kan få efter en whiplashskada. Han är fortfarande stel i nacken och får hjälp av personlige tränaren i Falun, Anders Lind.

Det är en ganska olycksdrabbad sport, för olycksdrabbad enligt Mattias. Det går inte en tävling utan att någon skadar sig så allvarligt att de måste åka ner i kälke eller helikopter.

Därför skakar han lite på huvudet åt dem som inte förstår hur seriös han är i sin satsning. Resan mot den lilla alpbyn Bardonecchia fyller alla hans dagar, tillsammans med vetskapen att det faktiskt kan vara den enda chansen han får.

- Jag vet inte hur länge jag håller på. Enda anledningen till att jag kan vara med i OS är att SOK har betalat resor och uppehälle. Jag har knappt några sponsorer och är i desperat behov av det.

Men nu är nu och Mattias Blomberg är OS-åkare och en sådan som tror på sig själv.

En chans.

I bland kan det räcka.

ANDREAS EMANUELSSON

LARS DAFGÅRD

Mer läsning

Annons