Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Målinriktad och kvick

Annons

Men via språngbrädan Hedemora spelar hon nu för tiden i landslagets och Sävehofs gula tröjor.

Det har gått fort för den 17-åriga vänstersexan.

Och bra.

- Det var en härlig känsla att sätta på sig landslagströjan, säger "Cissi".

Cecilia Fröding anländer med bil till sin gamla hemmaplan - Vasahallen - med ett gäng kompisar från Horndal.

Numer är hon göteborgare, men under sommarlovet bor hon hemma hos föräldrarna och missar inte gärna en träning med sina gamla lagkamrater i Hedemora.

- Det är skönt att vara hemma under sommaren och träffa alla kompisar. Även om mamma kan bli lite tjatig ibland, säger Cecilia.

Aldrig tidigare har Hedemora handboll exporterat en spelare till handbollsgymnasiet och hade inte Cecilia Fröding imponerat med sitt spel i Dalalaget hade den nollan varit intakt.

- Jag skickade in en ansökan men fick till svar att det var för många som redan hade sökt.

Efter en cup med Dalalaget i Katrineholm drog "Cissi" blickarna till sig med sitt spel och ordnade på så sätt en plats vid landets enda handbollsgymnasium i Göteborg.

- Ja, de ringde mig efteråt och sa att jag var välkommen.

Plötsligt spelade det inte längre någon roll hur många anmälningar som anlänt till skolan. Här hade det blommat ut en talang genom ett samarbete mellan Horndal och Hedemora.

Två år tidigare hade Horndal problem med att få ihop ett a-flicklag. Broar byggdes mellan föreningarna och vips så började alltihop ge resultat.

- Vi hade ett riktigt bra lag i Hedemora och gick långt i SM och vann DM, säger "Cissi".

- Jag trivdes utmärkt och utvecklades mycket under den säsongen. Hade jag inte spelat i Hedemora hade jag aldrig kommit in på skolan.

Hur tycker du att första året i Göteborg har varit?

- I början var det tufft att bara vara 16 år och flytta hemifrån, men annars tycker jag att det gått väldigt bra. Även om jag inte gillar att säga det så är det högre kvalitet på träningen där nere.

- Tränarna säger att jag har utvecklats och det känner jag själv också, säger "Cissi" som läser på samhälls- och idrottsprogrammet vid sidan om handbollen.

Hur går det med studierna?

- Det är svårt att hinna med att plugga och ibland orkar jag inte riktigt med det. Mina föräldrar var lite besvikna att jag bara hade godkänt i vissa ämnen, men jag tror att det kommer bli bättre under det andra året.

I Sävehof är konkurrensen om platserna stenhård. Vissa dagar kan det vara 36 stycken på träningarna, fast Cecilia är lugn och stressas inte av situationen.

- Nej det är bara inspirerande och konkurrensen får mig att sätta upp högre mål.

Ett av dessa mål infriades under säsongen när hon blev uttagen till landslaget för flickor födda -85 och fick spela en sexnationsturnering i Danmark.

- Vi var inte så samspelta och förlorade alla matcher. Det finns en hel del att lära, men trots förlusterna var det en härlig känsla att få sätta på sig landslagströjan.

Innan hon flyttade till Göteborg styrde hon oftast spelet från sin position som mittnia, men numer är det alltså på vänsterkanten hon opererar.

- Jag har alltid spelat skytt, men jag tycker det är kul att spela på kanten också. Jag gillar att kontra och de (tränarna) säger att jag är kvick.

Just "Cissis" snabbhet har fått henne att även springa in i Sävehofs juniorlag trots att hon fortfarande är a-flicka.

Och även om det går fort både i utvecklingen och på planen tar hon det lugnt med framtidsutsikterna.

- Jag gillar inte att se framåt utan tar gärna en dag i taget.

JOHAN BENGTS

Mer läsning

Annons