Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lasse i stöten

Annons

- Ja, säger Lars Andersson. Det hade faktiskt varit roligare om vi vunnit utan att en av norrmännen (norske mästaren Jarle Hammersvik) blev utan resultat i ryck och jag dessutom lyckats i min 200,5-kilosstöt.

Det sistnämna handlade om ett försök att sätta svenskt rekord. Lars hade utan allt för stort besvär hivat upp 190 kilo, och begärde i sin sista stöt 200,5 kilo - ett halvkilo över den "standard" som måste passeras för att ett svenskt rekord skulle kunna noteras.

- Men visst är jag nöjd, säger Lars. Jag fick en bristning i vänster lårmuskel vid EM för fyra veckor sen, så jag har bara kunnat träna i en vecka sedan dess.

Med den utgångspunkten var 155 i ryck, 10 kilo från hans personrekord, och 190 i stöt, 7,5 kilo från personrekordet, klart godkänt.

Fjärde upplagan av Willes buckla hade utformats som en inofficiell landskamp mellan Sverige och Norge. Det svenska laget bestod av Mockfjärdslyftarna Dennis Karlsson, Andreas Larsson och Lars Andersson, kompletterat med John Söderholm, Mockfjärdslyftaren som sedan årsskiftet tävlar för Uppsala TK, och de båda Hälsingsborgslyftarna Mats Lindqvist och Kristoffer Modig.

På papperet hade Norge ett något starkare lag, med Mockfjärds egen Örjan Östhus som det starkaste kortet.

Norrmännen gjorde också bra ifrån sig, men hade lite otur. En av deras bästa lyftare - norska mästaren i 94 kilo, Jarle Hammersvik, missade ingångsvikten i ryck, 132,5 kilo, tre gånger och fick därmed inget resultat.

Pinsamt för norrmannen, som troligen missade för att han hade för lätt på stången. Han fick upp stången med en väldig fart, men satsade alla tre gångerna för hårt och kunde inte få stopp på stången, som han tappade bakåt.

- Litt problem med teknikken, som norske lagledaren uttryckte det.

Hade Hammersvik fått upp ingångsvikten, hade Norge vunnit "landskampen" med cirka tio poäng.

Tävlingsledaren Rolf Andersson var mycket nöjd med tävlingarna. Inte minst med den stora, entusiastiska publiken.

- Det blir fler för varje år, säger han. I fjol hade vi cirka 270. Nu var det klart över 300. Och det kan vi nog till viss del tacka vår speaker för.

Speakern? Det var som vanligt Lennart "HoaHoa" Dahlgren. För fjärde gången ställde han helt ideellt upp för klubben, och inget tyder på att det blir någon änd-

ring på det i framtiden heller.

- Nej, jag ställer gärna upp för Mockfjärds AK, säger han.

- Jag älskar tyngdlyftning - en gren som för en extremt tynande tillvaro. Kan jag bidra till att den blir populärare som publiksport, ställer jag gärna upp. Jag tycker Mockfjärd AK är fantastiska. De klarar att få fart på verksamheten, få återväxt och tävlingar och intresserar ungdomar. Det är annat än min egen klubb - Stockholms AK. Där tror jag vi har tre aktiva och noll ungdomsverksamhet.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons