Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krutgubbarna

Annons

En cykeltur bör för allas trevnad genomföras under blå himmel, klar sol och till fågelkvitter. Men så är inte alltid fallet. Under jubileumsloppet lämnade vädret mycket i övrigt att önska.

- I år kunde man fundera över varför man egentligen håller på, säger Rune Karlsson.

- Jag vet inte om strumporna ens har torkat än, instämmer Harald Hedberg.

Årets Vätternrunda går till historien som ett av de värsta. Regnet vräkte ner från starten på fredag kväll och under det 17 timmar långa loppet. Efter bara ett par mil rann vattnet mellan tårna. Fast nederbörden har vid ett tillfälle kommit i en, för en cyklist, värre form.

- 1981, då snöade det, minns Rune.

- Men nu är jag ju äldre så då är det lite värre.

Harald Hedberg cyklade sitt första lopp 1975. Rune Karlsson 1979. Men redan under åttiotalets första år hade de upptäckt varandras intresse och har sedan dess kamperat ihop. Enda plumpen var när Rune ett år tvingades stanna hemma på grund av sjukdom. Så här i efterhand kanske en bra sjukdom. För nu kunde de jubilera tillsammans.

Men fler lopp blir det inte.

- Nä, nu får det nog räcka, säger Harald.

- Men det blir kanske några lopp runt Siljan, fortsätter Rune.

Och om det blir fler lopp lär det inte vara något fel på materialet. De bägge amatörcyklisterna vet nämligen hur man tar hand om cykeln. Harald har trampat på samma cykel sedan 1979 och tillsammans har de bara drabbats av två punkteringar. De stod Harald för i årets lopp.

Olyckor har även de lyst med sin frånvaro.

- Vi har aldrig varit med om några olyckor, säger Rune. Det var i en klunga framför oss nu senast som en började tumla runt, men han klarade sig. Det är ju hjälmtvång nu, det var det inte förut.

Det är lätt att undra vad som driver någon att cykla 30 gånger runt Vättern. Men ingen av jubilarerna vet egentligen varför de gör det. De rycker på axlarna och svarar svävande om något med psyket.

Men när det återstår 28 mil av loppet, det är 10 grader varmt och regnet kommer på tvären, vad rör sig då i huvudet på en cyklist?

- Man får inte tänka på något alls egentligen. Då går det inte, förklarar Rune.

I stil med det svenska sommarvädret har loppen körts i regn, men även i solsken. Så visst finns det goda minnen av cykelloppen också.

Men de är få. Enligt Rune är det svårt att komma ihåg alla fina stunder. Men en händelse har fastnat.

- Ett år befann vi oss mellan Habo och Hjo och såg ut över Vättern. Solen kom upp och såg ut som om den steg ur sjön. Det var ljuvligt och all trötthet bara rann av.

Så trots lopp i regn, rusk och vind kan jubilarerna se tillbaka på flera härliga cykellopp. För inte cyklar någon så många gånger runt Vättern utan anledning.

MAGNUS ÖSTLUND

Mer läsning

Annons