Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jenny tvingas vila

Annons

- Tyvärr är det så, suckar Jenny. Jag har haft problem med formen i stort sett hela säsongen. Det började med höghöjdslägret i Ramsau i oktober. Efter två träningspass blev jag förkyld och fick åka hem. Det kändes visserligen bra igen, när förkylningen släppte, men sen fick jag signaler från kroppen på att jag var sliten.

Jenny vilade i tre veckor.

- Sedan var det inte helt lätt att komma igång igen. Men det är svårt att veta om det berodde på träningsuppehållet eller något annat. Kanske skulle jag ha tagit ett "brejk" ända till jul. Jag sökte läkare och kollade hjärtat, och det var det i vart fall inget fel på.

Men det fortsatte att gå upp och ner för Jenny med träningen och resultaten.

- Efter Tjejvasan tog jag två veckor ledigt igen, säger Jenny. Och då kändes det bättre, så jag bestämde mig för att köra SM.

Men SM har inte varit någon höjdare hittills. 15 kilometer masstart gav en 13:e plats och tisdagens 5 kilometer en 29:e plats.

- När jag började åka 5 kilometer kändes det som en direkt fortsättning på 15-kilometersloppet, suckar Jenny. Jag hade inte återhämtat mig alls. Det värsta är att jag inte vet varför. Det här är oroväckande. När jag kommer hem ska jag söka en idrottsläkare, och försöka få det utrett.

I dag står Jenny över sprinten. Hon vilar med en bok hemma i sängen på Stiftsgården i Skellefteå.

- Sen kör jag stafetten på lördag. Hoppas jag återhämtat mig någorlunda till dess, menar Jenny. Det krävs om vi ska kunna ta en medalj i stafetten. Vi är ju bara tre Mora-tjejer på plats.

Vilket inte var riktigt sant, då även Julia Limby finns med. Men Julia har både tränings- och tävlingsförbud efter sin svåra kollission med en tysk skidåkerska för några veckor sedan.

- Jag känner mig betydligt bättre nu, säger Julia, som tillbringade onsdagen hos hårfrisörskan, och kom hem med en massa olikfärgade slingor i håret.

- Man måste ju muntra upp sig med något, menade Julia, och lyckades faktiskt få även deppiga syster Jenny att se glad ut.

- Det känns som om man skulle vilja ut och åka igen, säger Julia. Men jag vet ju att jag inte får. Och när jag gick uppför en av backarna häromdagen, så jag blev anfådd. Det var ingen njutning direkt.

Det var inte enbart smällen i huvudet som blev Julias skada. Hon har även ont i bröstkorgen och i ett knä.

- Men knäet verkar inte vara så farligt. Däremot är nog något revben knäckt, säger Julia. Men det är inte så farligt. Jag räknar faktiskt med att åka en tävling till i vinter: Fjälltoppsloppet. Allt för att olyckan inte ska vara mitt sista minne av den här vintern.

Annars är båda tjejerna ense om att det nog ska dras ett kraftigt svart streck över den här säsongen.

- Nu får vi satsa på nästa säsong i stället. Och för min del känns det i alla fall positivt, säger Julia. Jag riktigt längtar efter att få börja träna igen.

Mer läsning

Annons