Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nilsson: Det kan inte vara en tillfällighet att det inte går vägen i slutspelen

40 gruppspelsmatcher i rad utan förlust sedan 2007.
Sedan har man förlorat mer än hälften av slutspelsmatcherna, nu senast mot Ryssland i bronsmatchen.
Det kan inte vara någon tillfällighet.

Annons

Som en förrätt till finalen mellan ärkefienderna Kanada och USA gjorde Juniorkronrona upp med Ryssland om bronspengen.

Sverige började piggt och ett tag kändes det lite som semifinalen mot Kanada gjorde på slutet, fast det var Sverige som var det hungrigare laget.

När Jonathan Dahlén påpassligt också kvitterade i mitten av den andra perioden kändes det som att det kunde bli en rolig kväll ur svensk synvinkel.

Juniorkronorna skapade ett gäng heta målchanser för att utöka ledningen ett par gånger om, men fick nöja sig med ett mål i den andra perioden.

Felix Sandström och Ilja Samsonov fick visa varför de tillhör de allra hetaste målvaktstalangerna just nu, där framför allt den senare stod för ett par läckra räddningar, när lagen gick för ett avgörande – trots att han såg ut att ha ont i ena höften.

I den tredje perioden gick båda lagen för ett avgörande.

Och nog var det nära. Guryanov prickade målramen för Ryssland medan Carl Grundström serverades öppet mål av Alexander Nylander efter fint förarbete, men Grundström prickade även han ramen med bara drygt två minuter kvar att spela.

Guryanov fick sedan revansch när han lirkade in 2–1 i förlängningen efter att Rasmus Dahlin och Alexander Nylander missförstått varandra. Det blev därmed ingen bronspeng den här gången heller. För tredje gången i rad förlorade Sverige en bronsmatch.

Från Sveriges del var den här bronsmatchen ändå ett klart steg framåt jämfört med bronsmatcherna de två senaste åren. Det såg ut som att det fanns mer fart och hunger än tidigare år vilket var roligt att se.

Därför är det extra tråkigt att den avgörs på det sätt den gör, efter individuella misstag.

Men jag tycker ändå att ett gäng spelare kan gå rakryggade från turneringen.

Målvakten Felix Sandström, kaptenen Joel Eriksson Ek, Alexander Nylander, Rasmus Asplund och Jonathan Dahlén är i mina ögon Sveriges bästa spelare i den här turneringen. Ingen spelare var direkt dålig i turneringen, men de fem nyss nämnda stod i mina ögon ut från mängden.

Nu är det bara att bryta ihop, summera och fundera på hur man kan göra det bättre för att ta sig tillbaka till det absoluta finrummet när det är dags för nästa års turnering i Buffalo.

En semifinalplats var det minsta man kunde kräva av det svenska laget, och så blev det ju också. Tyvärr var det aldrig riktigt nära en final de här gången heller.

Det är som förgjort att det ska bli medalj om Sverige missar final. Tre raka förluster i bronsmatcher nu.

Men det finns ett par orosmoln.

Det kan inte vara en tillfällighet att Sverige gått obesegrade i 40 raka gruppspelsmatcher för att sedan förlora 13 av 24 slutspelsmatcher sedan 2007.

Hur tar man sig förbi semifinalerna? Varför fullföljde man inte matchplanen när Kanada började ösa på som aldrig förr? Det finns många frågor som ska besvaras, och bör besvaras om Sverige inte vill nöja sig med att vara fyra i varje turnering.

Varför inte börja med att se finalen mellan Kanada och USA för att kanske hitta lite inspiration?

Fler JVM-krönikor:

Nilsson: Precis som förra året är semifinalen Juniorkronornas sämsta match

Nilsson: Det blev rätt behagligt ändå – bring on Kanada

Nilsson: Nu går Juniorkronorna till final – slår ut Kanada på vägen

Nilsson: En styrka att Juniorkronorna vinner när allt inte stämmer – och så finns ju matchvinnaren

Nilsson: Nu är vägen till medaljmatcherna vidöppen för Sverige

Nilsson: Godkänd start på JVM – mer än så var det inte

Mer läsning

Annons