Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lunch med storsponsorn - sedan gick Åman

/

Annons

- Åman får stå sitt kast. Går man inte upp i elitserien när man haft ansvaret så är det naturligt att man lämnar jobbet, säger Per-Olof Ejendal till tidningen.

Ejendal säger sig kunna ana varför avhoppet kom just i fredags.

- Jag och Håkan Åman lunchade på arenan i fredags. Vi diskuterade rätt ingående utomhusmatchen mot Mora i februari. Den var ju Håkan Åmans stora grej.

Per-Olof Ejendal berättar att han framförde att han inte tror på idén om en utomhusmatch.

- Åman blev nog besviken, men lyssnade på mina argument. I februari kan det vara 20-30 grader kallt och blåsa isande vindar från Siljan. Risken är stor att inte få dit publiken.

I en sådan match skulle det inte finnas några loger, ingen chans att kunnat äta, dricka och må gott i föreningens restauranger. Inte heller går det att sälja öl och vin utomhus till en frusen publik.

- Det kan bli ett stort ekonomiskt fiasko, säger Per Olof Ejendal, som betygar att han inte fick höra ett enda ord vid lunchen om att Åman skulle avgå fyra timmar senare.

Ejendal tillägger att han definitivt inte gillar det han hört "i kulisserna" att LIF kallas för "Ejendals IF"

- Sådant gillar jag inte. Man måste hålla isär klubben och mitt företag. LIF kan aldrig säljas, säger han.

Har du någon gång räknat samman hur mycket du sponsrat LIF med genom åren?

- Både ja och nej. Det vill jag egentligen inte tala om.

Det borde du väl?

- Sedan 2002 har Ejendals gått in med 50 miljoner i arenanamnet, i reklam och i vår loge. Det har jag aldrig tidigare berättat. Hur mycket som tillkommer till biljetter, souvenirer, mat och dryck och annat vet jag inte, säger Per Olof Ejendal.

Hur länge har du varit supporter och hur länge har företaget varit sponsorer?

- Min far Valfrid startade företaget 1949, samma år som jag föddes. 1954 började jag gå på matcherna, de enda matcher jag missat är sådana då jag haft giltigt förfall, varit i Kina eller så.

Första gången Ejendals far gick in med pengar var när han 1956 köpte en livstidsbiljett för 600 kronor. Då skulle Leksand finansiera. konstfruset.

- Det lär visst finnas en livstidsbiljettbiljett kvar, synd att jag inte fick en eller kunde ärva fars, säger Per-Olof Ejendal.

Mer läsning

Annons