Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömmen som sprack - igen

/

Annons

Det låg en doft av förväntan över rummet i mångmiljonbygget den där aprildagen i fjol.

Leksands IF hade rasat ur elitserien efter en fiaskoartad kvalserie som just avslutats och nu presenterade nytillträdde sportchefen Mikael Lundström en tydlig programförklaring för LIF.

Ledorden var kontinuitet och bultande Leksandshjärta.

– Vi ska tillbaka på snabbast möjliga tid, sa Mikael Lundström bestämt.

Jukka Rautakorpi nickade.

-------------

Mikael Lundström tog över efter Anders "Masken" Carlsson, som mitt under säsongen 2005–2006 bestämde sig för att lämna klubben, precis som vd:n Jonas Bergqvist, som i sin tur efterträddes av falubon Håkan Åman, bankman som tidigare skött LIF-ordföranden Nils-Erik Johanssons privata aktieportfölj.

Men Mikael Lundström var inte Leksands förstanamn i jakten på ny sportchef.

LIF var i stället ute efter förre Leksandstränaren Tore Jobs, och klubben träffade honom vid två tillfällen. Men utan resultat. I stället valde Jobs att fortsätta som överledare för de norska landslagen.

Då föll valet på Morabördige Mikael Lundström.

En öppenhjärtig ledare med organisationsförmåga och hårda krav. Men farhågor fanns om att han, som de senaste åren haft tränar- och ledaruppdrag utomlands, saknade det rätta kontaktnätet när det kom till att värva spelare.

------------

Med den i Sverige okände Jukka Rautakorpi, som hämtats från finska kvartsfinallaget Tappara och som av flera tunga namn inom finsk hockey utpekats som tänkbar kandidat till att ta över det finska A-landslaget i framtiden, skulle tränarkarusellen i Leksand stoppas.

Åtta månader senare, i mitten av december, hade Rautakorpi tackat ja till erbjudandet om att bli det finska juniorlandslagets förbundskapten kommande säsong.

– Det är kanske en sådan möjlighet som man bara får en gång i livet, sa Rautakorpi när nyheten blev känd i februari.

Beskedet slog ned som en bomb hos Leksandsfansen.

En orsak till finländarens beslut var, enligt tidningens källor, samarbetsproblem med Lundström. Bland annat ska Rautakorpi, som assisterats av Christer Olsson, ha ansett att sportchefen lagt sig i för mycket vad gäller spelsystem och matchning. Samtidigt har framträdande spelare i laget varit missnöjda med den "dump-and chase"-hockey som Rautakorpi förordat, där laget, enligt finsk modell, i stället för att spela sig fram till målchanser jagar puck i motståndarzon och hugger på misstag.

Rautakropi försäkrade:

– Jag hade gärna stannat kvar i Leksand flera säsonger, så det var ett svårt beslut.

---------------

Onsdagen den 27 september. Allsvensk premiär i Ejendals arena. Leksand möter Västerås. Strax före klockan 19 rullade supportrarna ut en banderoll. Texten: "Leksands IF – sista korståget".

Leksand vann med 3–1. Lagkaptenen Mikael Karlberg pustade ut:

– Det var viktigt med en seger, en bra start för det här nya laget.

Men redan i premiärmatchen drog Leksand på sig flera utvisningar, i vissa fall onödiga, och stämningen var irriterad.

Det blev signifikativt för säsongen

Kritiken mot lagets nervösa spel i boxplay, men även ineffektivitet i powerplay, var hård.

-------------

Och siffrorna i allsvenskan visar kalla fakta: Leksand, som till sist blev trea och tog den sista direktplatsen till kvalserien, var sexa i såväl box- som powerplayligan.

Under hela grundserien varvade Leksand toppinsatser med bottennapp. Stabiliteten, trots att LIF i de flesta matcherna var det spelförande laget, saknades. Men de många utvisningarna bestod.

Precis som i kvalserien.

I kvalseriejakten ville Leksand värva, främst en back med offensiva kvaliteter, och klubben var i kontakt med flera tänkbara spelare.

Den tidigare Modospelaren Jesper Damgaard tackade dock nej och hamnade i stället i Lugano, medan NHL-meriterade Josef Boumedienne, som var en av Södertäljes bästa spelare 2005–2006, gick till Kärpät i Finland.

I december anslöt Tomi Pettinen från Frölunda och kom att bilda backpar med hemvändaren Jan Huokko. Och forwarden Martin Bartek värvades månaden efter från Duisburg i tyska ligan.

-----------

När Leksand rasade ur elitserien tappade klubben 30 miljoner kronor, bland annat från elitserieklubbarnas centrala sponsoravtal.

Spelarbudgeten bantades, ”men har ändå varit hygglig”, har Mikael Lundström hävdat.

Satsningen skulle vara "elitseriemässig".

Enligt tidningens uppgifter avsattes omkring 18 miljoner kronor, lika mycket som i Djurgårdens IF i elitserien, för spelarköp.

Och månadslönen för lagets bäst betalda spelare översteg 120 000 kronor.

I elitserien tjänar spelarna i snitt 70 000 kronor i månaden.

----------------

Sportchefen Mikael Lundström:

– Det finns spelare som borde ha presterat bättre och varit mer motiverade, särskilt i allsvenskan.

Mikael Karlberg kom tillbaka till Leksand efter en säsong i schweiziska ZSC Lions. Trycket på honom blev stort.

– Snacket om att jag skulle vara en frälsare är jobbigt, tyckte han redan före säsongen.

Tillsammans med Morten Green och Pasi Saarela skulle Karlberg, supporterfavoriten och lagkaptenen, skjuta Leksand tillbaka till högsta serien.

Men såväl Karlberg – knäskadad tidigt in på säsongen och borta i 19 matcher – och Pasi Saarela infriade aldrig förväntningarna. Morten Green, däremot, blev Leksands främsta poängplockare i allsvenskans grundserie med sina 50 poäng (20 mål och 30 assists).

Och det var dansken som också visade vägen i kvalserien.

Efter de inledande två förlusterna mot Malmö och Skellefteå satte Green 6–5-målet mot Rögle i Ejendals arena – och gav laget elitseriehopp.

Men två dagar senare, mot Björklöven borta, släcktes det i praktiken när Leksand föll med 0–2.

Efter matchen flög spelarna hem, ledarna åkte buss. I ljudet från en videofilm som rullade på hög volym i bakgrunden, konstaterade Mikael Lundström:

– Det var uddlöst.

Leksand klarade inte av att utnyttja sina numerära överlägen – trots ny powerplay-formationen och kniven mot strupen i elitseriejakten – mot ett Björklöven som var borta från toppstriden.

----------------

Fem dagar senare, torsdagen den 22 mars, förlorade Leksand igen, mot det Södertälje som man tidigare samma vecka spelat oavgjort med. I bortamatchen hade Leksand sju numerära överlägen. Det resulterade i noll gjorda mål, däremot ett bakåt. Och på fem numerära underlägen släppte laget in två mål.

Mikael Lundström var upprörd efter 1–5-förlusten:

– Vi har för många glidare i laget. Vi skänker bort alldeles för många billiga mål i matchen och helt klart är det för många av spelarna som inte kommer upp i nivå.

Men han hyllade en spelare:

– Vi behöver fler som Jens Bergenström, som vågar gå in och offra en tand.

Samme Bergenström som lämnade Leksand efter förra säsongen för spel i finska Saipa innan han i november värvades tillbaka och skrev tvåårskontrakt med Leksand.

Samtidigt deklarerade Mikael Lundström, som tidigare sagt sig vara nöjd med finländaren Joni Puurula och dansken Peter Hirsch och aldrig – trots att Puurula, som på försäsongen matchades som förstemålvakt, dragits med en efterhängsen skada – övervägt en målvaktsvärvning under säsongen, att en av de kontrakterade målvakterna kommer att försvinna i vår.

Skälet, enligt Lundström: Att ge juniormålvakten Eddie Läck en chans.

Nu kan Saipa, som tidiningen skrev i onsdags, vara aktuellt för Puurula.

-----------------

Det är motgångarna som kännetecknat Leksands IF de senaste åren. Ändå är fansen trogna sitt lag. I snitt sågs Leksand av 4 127 personer. Tvåan Björklöven hade 900 färre åskådare.

Se på Mora – 3 799 personer. Eller på Malmö – 3 744 personer. I elitserien…

Leksand toppade publikligan.

Och även utvisningsligan.

Det är Leksands säsong i ett koncentrat: Härdade och trogna supportrar som såg sitt lag spela i numerärt underläge – med ett resultat som i förlängningen ödelade möjligheten att till skillnad mot för två år sedan ta klivet upp till elitserien igen.

-------------

Skador? Nej, till skillnad mot tidigare var Leksand den här gången förskonat från långtidsskador, bortsett från Puurulas och Karlbergs.

Receptet: Tommy Fredriksson, som anställdes som fystränare förra året.

Försäsongsträningen, där laget tidigt målmedvetet byggt sin fysik, gav resultat.

Dessutom fungerade Fredriksson också som bollplank för spelarna.

– Jag frågade Tommy, halvt på skämt, halvt på allvar, varför jag inte gjorde några mål. Då funderade han ut några saker som han skrev ner på ett papper och gav till mig. Det handlade inte så mycket om vad jag skulle göra på isen utan mer hur jag ska tänka vid sidan av den. Positiva tankar, sa Gabriel Karlsson efter sitt första mål för säsongen.

------------

På måndag håller Leksands IF presskonferens.

Då presenteras, enligt vad tidningen erfar, Tomas Kempe från Växjö Lakers och förre Leksandsbacken Tomas Jonsson, tränare i division 1-laget Falu IF, som ny tränarduo.

Precis som i fallet med Lundström är inte heller Kempe Leksands förstaval. Linköpings sparkade tränare Gunnar Persson har varit aktuell för jobbet.

Men den hetaste kandidaten, som dock tackade nej, var Stephan ”Lillis” Lundh, som under elitseriesäsongen fick lämna ett Frölunda i kris.

----------------

Säsongen 2007–2008 blir historisk.

Leksands IF har aldrig tidigare sedan laget etablerat sig i hockeyns finrum spelat två raka säsonger i landets näst högsta serie.

Klubben står inför en utmaning.

Känns det igen?

Mer läsning

Annons