Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte bara motion

Annons

Ur bilen får jag sällskap av en fårskock av människor som ser fram emot några timmar med lättsam social gemenskap och låta benen göra jobbet i klassisk dalamiljö.

Järngänget från IFK Mora går in på sin 33:e säsong och raskt försvinner några löpare i varierande träningsfärger in i en skogsglänta.

- Ska vi åka?, säger Vasaloppets generalordförande Rolf Hammar och vi lämnar de röda stugorna bakom oss och försvinner in i den omgivande tallskogen.

Hur beskrivs tre decennier av något som bara rullat på av flera eldsjälar? Det handlar i stort sett om två saker, social gemenskap och kondition. Varje tisdag från mitten av maj till en bit in i september, så har järngänget sammanstrålat. En dag som inte handlat om TV-tittande.

Det går inte att ta miste på Rolf Hammars engagemang som en av eldsjälarna bakom järngänget. Och medan bilen arbetar sig upp för en grusväg som tycks leda en bort från allt civiliserat, så fungerar han som en Moraguide som tålmodigt berättar om alla möjliga anekdoter längs resans gång.

Grusvägen går tvärt uppåt och utan förvarning försvinner skogen och landskapet öppnar sig. En grön plätt med små röda fäbodar ligger och vakar på olika avstånd. De tycks vänta på nya besökare.

Vi har nått Norra Garberg. Slutmålet för dagens motionerande järngäng.

- Vem som helst får vara med och springa. Syftet är att få en liten upplevelse i flera klassiska banor kring Moraområdet, berättar Rolf.

Mellan två gråsvarta fäbolador strömmar dagens lämelltåg av järngäng i mål och genast byts tystnaden mot ett koppel av livfulla röster.

- Jag fick lite ont i ryggen av den branta lutningen bland annat upp mot Myckelbo fäbod, berättar 61-årige Jan Håkansson och torkar svetten i pannan.

Jan har som bäst en sjätte plats i Vasaloppet och han är jämngammal med Veijo Varjonen som kommer från Eskilstuna från början.

- Numera bor jag i Mora och har i ungefär fem år varit med och sprungit med järngänget. Det är utan tvekan den sociala gemenskapen som en av huvudingredienserna i järngänget, säger Veijo och får medhåll av IFK Moras orienteringstjej Katarina Lövgren, som försett sig med en smörgås efter att hon stretchat benmusklerna i det torra gräset.

Samtalen tycks aldrig vilja ta slut, trots att en gulorange sol sakta är på väg att försvinna i horisonten. På väg tillbaka till Mora, så är det endast en älg som får dagens deltagare att lämna diskussionerna för en stund. Den typen av stillhet som finns vid de röda fäbodarna.

PETER SVENSSON

Mer läsning

Annons