Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hello Sweden - här är Sälens egen Kaiser

Annons

Intervjun hinner knappt börja förrän Tomas Kaiser frågar hur vi tänkt lägga upp reportaget.

- Jag har blivit alltmer reserverad när det gäller att ge intervjuer. Under min sista tid som aktiv förare, blev jag bränd av en del journalister. Därför brukar jag nu först fråga vad de vill ha ut av intervjun, förklarar Kaiser.

Vi sitter i hans kontor, som ligger ett stenkast från Västerdalälven, precis innan man kommer in i själva Sälen. Det är en gammal pigbostad från 1800-talet. Köket har blivit konferensrum, skafferiet blev datarum, vardagsrummet kontor för två anställda. Själv sitter Tomas Kaiser en trappa upp. I huset bredvid har han sitt bostad.

- Det här är vår släktgård, berättar Tomas Kaiser.

Han flyttade till Sälen som 15-åring. Efter grundskolan i Stockholm skulle han ta ett sabbatsår hos sina morföräldrar Ragnhild och Gudmund Larsson. Han stannade och det blev aldrig några studier på gymnasiet. Nu är han ändå vd för en koncern och äger ytterligare några företag.

Hemligheten sägs vara hårt arbete. Människor som känner Tomas Kaiser säger att han arbetar väldigt mycket. Själv säger han bara:

- Min morfar lärde mig att ingen har dött av hårt arbete. Det stämmer.

Historien om hur han byggde upp en verksamhet, som i dag påverkar så många elitidrottare, börjar med en Formel 3- start i Knutstorp 1982. Tomas Kaiser behövde pengar för att kunna delta. Han lyckades få 29 företag från Sälen att satsa 2 000 kronor var.

- Efter tävlingen bjöd jag in alla företagen till en träff i Sälenstugan och visade pressklipp från tävlingen. Alla var nöjda. Då föddes idén om Hello Sweden.

I början handlade verksamheten om att han parallellt med sin egen motorkarriär hade nära samarbete med olika företag. Men ett avgörande steg i utvecklingen kom 1987 när Tomas Kaiser försökte, men misslyckades att bli formel 1-förare.

Hur nära var du egentligen att köra formel 1?

- Så nära man kan komma. Man kan likna det med en löpare som passerat mållinjen, men sedan dras tillbaka och hindras från att gå i mål. Jag hade fått ihop tio miljoner kronor från sponsorer. Då var det mycket pengar. Jag hade också löfte om att få den nödvändiga superlicensen. Men flera faktorer resulterade i att det inte gick.

- Då bestämde jag mig för att sluta och satsa allt på Hello Sweden.

Berätta om affärsidén?

- Tanken är att företag ska kunna köpa in sig i Hello Sweden. Det är en form av rak sponsring där alla pengarna går direkt till de 50-tal elitidrottare som finns med hos oss. Där gör vi ingen vinst. Men de företag som finns med i Hello Sweden nöjer sig inte med enbart det. I deras ordinarie verksamheter finns ofta utbildningar, konferenser och andra aktiviteter för kunder eller anställda. Då vänder de sig till oss om dessa evenemang och vi skapar lämpliga program. Det är här vi har hjälp av idrottsmännen. De betalar tillbaka sponsorhjälpen genom att delta och höja nivån på evenemangen. Det kan tänkas att Magdalena och Henrik Forsberg kör en improviserad skidskyttetävling på antingen snö eller plast. Det är genom dessa special-arrangemang som vi tjänar våra pengar.

Ställer elitidrottarna upp på det?

- Ja, och vi försöker engagera dem så smidigt som möjligt. Vi får absolut inte störa dem i deras ordinarie tävlande. Vi anlitar dem tre-fyra gånger om året.

Idrottsmännen kommer från motorsport, golf, tennis, bordtennis och olika former av skidsporter. Varför finns det inga lagidrotter representerade?

- Det är en vanlig fråga. Men vår tanke är att vi ska knyta idrottsmän från de idrotter som vi har kunskap kring och vet vad de håller på med.

Vilka kriterier avgör när ni väljer ut elitidrottarna?

- De ska ha en stark personlighet. De ska representera en sport som gör sig bra på våra evenemang. Dessutom ska de vara duktiga inom sina grenar. Men när det gäller den sista punkten gäller det att ha tålamod. De aktiva ska kunna ha en eller två mellansäsonger och inte riskera att komma ur Hello Sweden. Det är då som de behöver vårt stöd som mest.

Även underhållare som Lasse Berghagen och Robert Wells finns nu med i er verksamhet. Vilka är fördelarna i detta?

- Genom att knyta upp dem förstärker vi evenemangssidan. Men dessutom har vi också flera duktiga föreläsare i verksamheten.

Det finns ingen kvinna på listan över underhållare och föreläsare som verkar inom Hello Sweden. Varför det?

- Jag har funderat länge på detta och försökt hitta någon eller några som passar in. Med risk för att detta blir ett grabbgäng så känns det ändå viktigt att relationen mellan de inblandade blir bra.

- Jag har ofta uppmanat företagarna att komma med önskemål om program som riktar sig till tjejer. Men det verkar som att marknaden för tjejer är mindre.

Här pratar vi mycket om nöje och tävlingar där de aktiva deltar. Är detta bara ett underhållningsbolag?

- Nej, tvärtom. Vi betonar att detta ska i grunden vara ett seriöst upplägg med konferenser eller utbildning, men på kvällen passar det bra med underhållning av olika former.

Hur många evenemang arrangerar ni per år?

- Cirka 300. Jämför detta med 1993 då vi hade 90 evenemang per år. Efterfrågan blir allt större. Därför känns det rätt att ha ett tak på 100 företag. Blir det för många företag finns risken att kvalitén på arrangemangen sjunker.

Men årsredovidningen för 2001 visar att Hello Sweden minskat omsättningen från 52 till 45 miljoner och resultatet minskat från 3,2 till 1,3 miljoner. Har ni börjat få problem?

- Orsaken till detta är främst terrordåden den 11 september. Plötsligt var det flera företag som valde att skjuta evenemangen på framtiden. Dessutom innebar den interna förändringen av Hello Sweden, från ett bolag till fyra dotterbolag och ett moderbolag, en resultatminskning.

Varför utvecklade ni Hello Sweden till en koncern?

- Det började med jag fick en förfrågan om att sälja Hello Sweden. Jag svarade aldrig. Hellre får verksamheten självdö eller så ska de anställda ta över. De som frågade måste trott att jag var knäpp.

- Men samtidigt insåg jag att detta koncept måste vara något bra eftersom det fanns köpare. Därför kändes det rätt att utveckla verksamheten. Dessutom har vi nu fyra dotterbolag där tre av dem har kontor i Stockholm, Göteborg respektive Malmö. På det viset kan varje bolag stå på egna ben.

Men moderbolaget och huvudverksamheten drivs fortfarande vidare från Sälen. Du har inga planer på att flytta verksamheten till Stockholm?

- Aldrig i livet. När man kommit ut från ett möte i Stockholm och är lättad över att man varken fått P-böter eller bilen blivit stulen, känns det oerhört skönt att kunna åka hem till Sälen. Det är här man har livskvalité. Det är här jag får styrkan att kunna fortsätta arbeta.

- Kom ihåg att jag kan lämna Sälen 05.30 och via flyg Mora-Arlanda komma till ett möte i Stockholm 08.30. Men visst, jag har ändå 190 resdagar om året.

I Sälen är du känd som "vägens riddare". Det finns många historier som handlar om att du kör så snabbt att poliserna inte hinner stoppa dig. Är du en fartdåre?

- Jag känner till historierna. De flesta är inte sanna. Men det är sant att jag började med banracing eftersom jag då fick ut min aggression på banorna istället för vägarna. I dag kör jag lugnare.

Hur många gånger har du blivit av med körkortet?

- Nio gånger. Den senaste gången var i fjol vintras. Men jag riktar ingen kritik mot polisen. De gör bara sitt jobb.

Nu kör du en Jaguar XKR, årsmodell 2001, som kostar cirka 750 000 kronor att köpa. Hur fort går den på vägarna?

- Numer kör jag mest i lugn takt mellan Sälen och Mora. Det blir inte mer. Men det är en trevlig bil.

Är du inte rädd för höga farter?

- Nej, men jag har respekt för farten.

Hur viktigt är det att tjäna mycket pengar?

- Det är skönt att kunna sova lugnt om nätterna och veta att man klarar att betala räkningarna. Annars lever jag ett ganska anspråkslöst liv. Här hemma är exempelvis mitt enda fritidsintresse att åka motorcykel. Annars är det familjen som gäller.

Mer läsning

Annons