Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guld-Elin

Annons

Det såg hon till genom att vinna lördagens klassiska femkilometer med 15 sekunder - ett i det närmast ointagligt försprång på fem kilometer fristil.

- Visst känns det skönt att äntligen ha fått ett guld, medger Elin. Jag har ju vid flera tillfällen varit bästa svenska i världscupslopp och vet att jag har kapaciteten att vinna SM-tävlingar.

Därför var Elin också väldigt ledsen när hon blev sjuk lagom till SM i Idre. Först till sista dagens stafetter frisknade hon till och kunde hjälpa till att fixa SM-silver till klubben.

- Därför kände jag mig också väldigt revanschsugen inför jaktstarts-SM, menar Elin. När Jenny Olsson inte kom till start, visste jag att jag skulle ha en klar chans den här gången.

Nu har Elin faktiskt varit väldigt nära guldet några gånger tidigare också. I sprint-SM i fjol var hon nära, och i Filipstad för två år sedan var hon väldigt nära i jaktstarten - även om hon fick ge sig mot Lina Andersson i sista backen den gången.

Elin gjorde ett strålande klassiskt lopp på lördagen. Vann med en marginal på femton sekunder, vilket är mycket på en så kort distans som fem kilometer.

- Men jag hade bra skidor och allt kändes bra, säger Elin. Jag var rädd för att banorna skulle vara i lättaste laget. Det var flackt och en massa småbackar upp och ner, och det kändes inte speciellt krävande när vi provåkte banorna. Men när det väl blev tävling var det tufft. Man fick ligga på hela tiden, och det fanns inga chanser till vila.

Söndag morgon kom Elin taggad till tävlingarna.

- Jag var starkt fokuserad, väljer Elin att själv benämna det.

Och det var beundransvärt med tanke på all uppvaktning av press, radio och tv hon hade.

- Alla ville ha svar på om jag nu äntligen skulle ta ett guld, berättar Elin. Media har nog funderat mera på min brist på guldmedaljer än jag gjort själv. Men nu har jag ju ett, så nu får dom väl hitta på något nytt att fråga om i fortsättningen.

Elin öppnade hårt i snålblåsten på Rudans skidstadion. Starten skedde i rak motvind.

- Det kändes som om man stod stilla fast man öste på för full, säger Elin. Det var svårt att bedöma hur fort det gick. Men redan efter en dryg kilometer fick jag vetat att jag dragit ifrån en sekund ytterligare och sedan ökade det bara. När jag passerade fyra kilometer var det uppe i 23 sekunder - och då visste jag att jag skulle vinna, så jag slog av på farten för att bara kunna njuta den sista kilometern.

Segern blev också klar. 10,1 sekunder var marginalen till de fyra tjejer som slogs om silvret bakom henne - och inte sparade på krafterna på slutet. Husums Sofia Domeij var den som vann den duellen, före Åsarnas Mariana Handler och Anna Dahlberg. Femma blev Ulrika Persson, Bore.

Men ingen av de silverjagande tjejerna hade snabbaste sträcktiden i fristilen. Den hade loppets sexa, IFK Moras Jenny Limby, som efter ett, enligt eget tycke, mediokert lördagslopp fick helt annan fart på söndagens skidor. Hon avancerade dock bara en placering.

Någon lagmedalj blev det inte för IFK Mora - klubben hade nämligen bara två tjejer med i loppet, och i laget ska det ju ingå tre.

Men Moraledarna, Moraskidåkarna och framför allt Elin Ek brydde sig inte så mycket om det. De gick omkring och sken som små solar i pinblåsten och gladde sig åt IFK Moras första individulla SM-guld på sjutton år.

Tacka Guld-Elin för det!

Mer läsning

Annons