Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gabrielssons har siktet inställt på en sak: skytte

Annons

- Vår morfar, Klas Carlsson, var tidigt intresserad av skytte. Han fick också vår far, Helge Gabrielsson, intresserad, berättar bröderna Per och Hans Gabrielsson.

1940 startades Rommeheds skytteförening igen efter några år utan verksamhet. Det var andra världskriget som satte fart på intresset.

- I början var vi i Västansjö och sköt, och flyttade till nuvarande lokaler (intill Långsjö) i mitten av 40-talet, berättar Hans.

På den tiden var intresset stort och Skytteföreningen var stor. Det var långt ifrån sådan dominans av familjen Gabrielsson som det är i dag.

- Vi åkte lastbil till tävlingarna och var då, liksom nu, på tävlingar varje helg. Det var mest fältskytte på den tiden, säger Hans.

Hur långt åkte ni för att tävla?

- Det var många tävlingar runt omkring i Dalarna. I Falutrakten fanns många skytteföreningar som arrangerade tävlingar.

Kriget tog slut och succesivt avtog det allmänna skytteintresset. Men för familjen Gabrielsson levde det kvar.

Både Per och Hans fick barn som började skjuta.

- Olle var yngst att börja skjuta när vi var knattar, han var 10 år då han började tävla. Vi andra var i 12-årsåldern. Men vi var alla med och bar väskor åt våra föräldrar långt tidigare, berättar Per-Erik Gabrielsson, som är son till Per.

Hur kom det sig att ni började med skytte, vågade ni inte trotsa era föräldrar?

- Åjo, det gjorde vi nog. Men det fanns inte så mycket annat som intresserade oss.

-Jag provade på orientering och bandy. Men skytte var enklast, fanns närmast hemifrån och var dessutom både roligt och häftigt, tyckte man på den tiden, säger Per-Erik.

Det blev ett fint gäng med Olle, Per-Erik, Lars, Stefan och Tomas Carlsson. Tomas är sonson åt Klas som nämndes överst i texten, dessutom far till Veronica Carlsson som i dag är en annan framgångsrik skytt i föreningen.

Olles och Stefans syster Anna började också skjuta, och när hon träffade Janne Johansson och gifte sig, började han också skjuta.

- Om jag skulle ha någon chans att träffa henne var det bara att hänga med själv, berättar Janne.

Hur kommer det sig att så många i familjen lyckats så väl?

- Ingen är rädd att tala om vad man kan förbättra och hur man ska förbättra det. Alla är raka och ärliga, säger Janne Johansson.

- Det är en otrolig sporre att ha så många duktiga släktingar i laget. Och det spelar ingen roll vilka tävlingar vi är på, vi tävlar alltid internt i varje tävling, säger frun Anna Johansson, född Gabrielsson.

Och att så många fortfarande är aktiva har en bra förklaring.

- Det är en sport man kan hålla på med i princip hur länge som helst. Psyket blir förhoppningsvis bara bättre. Ögonen är den enda nackdelen, de blir ju sämre med åren, konstaterar Per-Erik.

Skyttefamiljen Gabrielsson har träffats på banan i flera generationer och kommer säkerligen att göra så även i framtiden.

RONNIE CARLSSON

Mer läsning

Annons