Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fotboll är livet

Annons

Han har en karriär bakom sig, Göran, värd att summera, vågar vi påstå.

Det hela började, av naturliga skäl, i Amsbergs SK, där han gjorde A-lagsdebut som 14-åring och faktiskt även spelade någon match tillsammans med pappa Hans.

- I Idkerberget en tidig vårmatch, det snöade, minns Göran.

Han blev rubrikernas man, när han som 16-åring skrev på för Kvarnsvedens IK under buller och bång från Amsbergshåll.

- Vilket liv det blev. Men det löste sig ju till slut, gudskelov.

Hösten -76 kom Rolf Zetterlund till Brage och en av de killar som ville vara med i den satsning som förestod var Göran.

Från och med säsongen 1977 till och med den 1996, nästan 20 år alltså, tillhörde han Brage.

Med ett ofrivilligt avbrott: I en match mot AIK hösten -93 drabbades han av en knäskada av så allvarlig art att vem som helst skulle ge upp allt vad fotboll heter för gott.

Men inte Göran.

- Det var bara att bita ihop. Jag hade gett mig tusan på att komma tillbaka. Vad som än skulle krävas av mig.

Och tillbaka kom han. Till säsongen -96.

Men sedan var det slut.

I alla fall på elitnivå.

I stället började en tränarbana (spelande sådan) som inleddes i Söderbärke (som han tog upp i division 4), via Bullermyren (sex säsonger) till Ornäs division 1-tjejer, där han befinner sig i dag.

Borlänge har han blivit trogen under alla år. Trots att anbud inte saknats.

- Både från England och Grekland. Här hemma från AIK, Malmö FF och IFK Göteborg, berättar Göran.

- Men jag tyckte jag hade det bra i Borlänge så jag blev kvar.

Topparna i karriären?

- Naturligtvis var det hur skoj som helst när vi i Brage dels tog oss rekordsnabbt från trean till allsvenskan, dels var med med och kämpade i toppen av densamma också.

- Men den största upplevelsen var nog OS i Söul i alla fall. Den som inte deltagit i ett OS kan nog aldrig föreställa sig hur stort det är.

- Bara att sitta och käka med världsstjärnor, som man tidigare bara upplevt på tv, kan få en att rysa, förklarar han.

Göran, då 30 år gammal, var kapten för gänget där storspelare som Jonas Thern, Anders Limpar och Martin Dahlin bland annat ingick.

Ingick i truppen gjorde också Bragemålisen Bengt Nilsson, men han fick aldrig spela under turneringen.

Men det fick Göran.

- Jag spelade alla våra matcher och största minnet har jag från kvartsfinalen mot Italien.

- Den förlorade vi efter förlängning, men jag står fast vid att vi borde ha vunnit, säger han.

Och minns den straff laget missade under ordinarie tid, sedan Göran själv fällts innanför motståndarnas straffområde.

- Vilket liv det blev.

- Italienarna blev som tokiga och skulle fram och sparka på mig i protest mot vad man menade var en filmning.

Men straff blev det.

- Tyvärr missade Micke Andersson.

- Hade vi gjort mål där, är jag bergis på att vi tagit oss till semifinal och då hade vad som helst kunnat hända, tippar Göran.

En femteplats blev resultatet för det svenska laget i alla fall. Gott så.

- Men jag hade gärna sett att vi tagit medalj. Vi hade ju ett kanonlag i turneringen, säger Göran.

Närmast ser han fram mot att få följa de svenska damerna i Aten.

- Det är absolut ett gäng som ska kunna ta medalj.

- Men det är små marginaler i de här sammanhangen, det gäller att ha lite flyt också, vill han ha sagt.

Tummarna kommer han dock att hålla, engagerad som han är i dag inom svensk damfotboll.

- En framgång för landslaget betyder oerhört mycket för intresset.

- Skulle det gå hela vägen fram i Aten, så lär intresset här i landet sprida sig som en löpeld.

- Och inte mig emot, det kan nog vi i Ornäs också dra nytta av i framtiden, menar han.

FOTNOT: De svenska resultaten i Söul: Tunisien 2-2, Kina 2-0, Västtyskland 2-1, Italien (kvartsfinal) 1-2 efter förlängning.

BJARNE SOLUM

Mer läsning

Annons