Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finnmarksturen behåller greppet

Annons

Därför är det glädjande att konstatera att Finnmarksturen behåller greppet som Sveriges största mountainbiketävling. Men MTB-Vättern närmar sig och det skiljer bara cirka 100 anmälningar.

Visserligen ser det i dagsläget ut som att rekordåren 1998 och 1999, med över 2 500 cyklister till start, inte lär upprepas än på många år. Att ändå, som i söndags, locka över 2 100 elit- och motionscyklister att anmäla sig till "Turen" är bra.

För som sagt, marknaden är mättad.

Jag vet att det inom tävlingsorganisationen finns en vision om att någon gång kunna få 3 000 deltagare. Jag tvivlar starkt.

Varför? En aspekt, många av de som årligen kör Finnmarksturen gör det för första gången. Alltså är det förhållandevis få som återkommer året efter.

En orsak till det kan vara att banan fortfarande har partier som är tekniskt svåra att bemästra för den vanliga motionären. Det är kanske läge att göra dessa ställen mer lättframkomliga.

Jag tror inte att elitåkarna skulle protestera, för det är ju ändå så att det är banans längd, 112 kilometer, som gör Finnmarksturen utslagsgivande.

Antalet debutanter har genom åren pendlat mellan 28-43 procent.

Kanske kan en mindre teknisk bana och en tuffare markandsföring höja deltagarsiffran, men jag tror att det finns en gräns för den här typen arrangemang.

På fotbollsfronten har det börjat att ljusna för några av Vb-lagen.

Ludvika FK tog senast tre oerhört viktiga poäng borta mot Ölme, som också är indraget i nedflyttningsstriden. Och på söndag väntar en ny "måstematch", Vallentuna hemma på Hillängen.

Årets LFK-trupp är tyvärr för tunn för att laget ska hålla stabil division 2-klass. Dessutom verkar det till och från vara spelare som inte tar sitt ansvar och inte ger hundraprocent i matcherna.

Den som har sagt ja till att spela i tvåan får ta mig sjutton offra sig - i varje match. Om inte, stanna hemma och lämna plats för en annan spelare.

Som läget är nu finns inga genvägar. Division 3-spöket är i högsta grad levande och kommer, förmodligen, att vara så fram till serieslutet.

I division 4 har Vulcanus/Gonäs fått lite marginal till det nedre strecket. Men som det nu ser ut blir det fler än två lag som åker ur dalafyran och V/G ligger definitivt i riskzonen.

Såg lagets senaste framträdande, hemma mot Malung. Det blev torsk med 2-4 och inte var det mycket till fotboll som Blötbergslaget visade upp.

Passningsspelet var bedrövligt, ideliga långbollar utan adress och därmed ett anfallsspel utan spets.

Och att laget inte riktigt är i balans märks bland spelarna som emellanåt är högljudda och skäller på varandra.

V/G har dock ett bra spelarmaterial och kan tränaren Tomas Blomberg bara samla sin trupper blir det nytt kontrakt.

Ljusnat har det också gjort för IFK Grängesberg i den ur Vb-synpunkt intressanta söderfemman. I dagsläget är Nyhammar och Söderbärke under strecket.

Leder serien gör Torsång med Smedjebackens FK på andra plats. SFK nosar alltså på en plats i dalafyran. Och varför inte?

Visserligen har Anders Schötts lag varit aningen ojämt i år, men likafullt är man nu på kvalplats, bara en pinne bakom Torsång.

Ett par förstärkningar och jag tror att SFK skulle klara sig bra i fyran.

Mer läsning

Annons