Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fightern Barber har allt

/

Annons

Jag verkar vara en av få som tycker om Eunice Barber.

Sjukamp behöver allt av blod, svett och tårar/dårar den kan få och fransyskan Barber är dessutom Carolina Klüfts enda hot.

Jag har aldrig haft problem med att Barber käftat och gapat och inte velat ställa upp på att vara en del i den stora fina familjen Idrott.

Alla har ett val. Du kan vara med. Du kan stå utanför.

Du kan välja att blunda. Du kan välja att se.

Eunice Barber ser.

I veckan åtalades hon för ha förolämpat en polis och ”vägrat lyda order” när Paris brann förra året.

Kanske fälls hon, kanske frias hon.

Det är inte den stora frågan, i alla fall inte just nu.

Att inte följa lagen ska bestraffas, självklart, men – ställningstagandet!

Jag har väldigt svårt för svenska välgörenhetsgalor när idrottstjärnor tar sitt pick och pack, drar söderut eller runt jordklotet och snällt låter sig köras i bil genom ghetton för att till sist hamna på en dammig bakgård, i skydd av vakter, ibland både polis och militär, där en klapp på huvudet visar att Vi Bryr Oss.

Vi skickar iväg en hundring eller två via en knapptryckning på telefonen innan vi byter kanal och förlorar oss i Bingo Royale.

Vi startar inga folkkampanjer (så länge det inte handlar om oss själva, om vår närhet, och då kan det gå som i Landstinget Dalarna, en annan underlig historia). Vi utövar inga påtryckningar. Vi sitter helst där, tycker synd om, men gör sen inte så särskilt mycket mer.

Men folk får ta sig för med vad de vill.

Däremot är hyckleriet, att låtsas göra skillnad med ett (pr-)jippo, ren och skär cynism, ofta finansierad av kommersiella kanaler som mäter sitt världsförbättrande i tittarsiffror.

Eunie Barber, däremot, hon tog fighten efter att ha kört på en avstängd gata mitt under Pariskravallerna och stoppats av polis.

Själv säger hon att hon då misshandlades grovt av polismännen. Ett tag var hennes EM-start i fara.

Hon gick förmodligen bort sig i tumultet och rakt in i lagens utmarker, vilket självklart är svårt att försvara, oavsett förhållandena, men:

Hon visade sin avsky för förtrycket, för den förnedring som en otäck extremhöger, som till skillnad mot sina vänner i Sverige inte ens försöker gömma sina dunkla motiv bakom ändelsen –demokrater i partinamnet, utsätter invandrare och flyktingar för och den ordning som systematiskt försvårar och, framför allt, underblåser främlingsfientlighet på samma sätt som i Danmark.

Hon struntade fullständigt i sitt varumärke, att hon kan tjäna miljoner på sitt namn så länge som hon niger och sitter fint när sponsorpengar delas ut.

När Jimmy Nordin tog sin omtalade fylla under friidrotts-EM i Göteborg förstod jag aldrig tumultet kring att han drack i landslagsdräkt, för alkoholmissbruk är lika otäckt och fullt av självhat oavsett om man dricker i träningsoverall eller kostym. Precis som att man kan vara alkoholist även om man uteslutande dricker Dom Perignon i stället för Orenat.

Man sa att Jimmy Nordins fylla var hemsk eftersom han var ett föredöme.

En idrottare är, en gång för alla, en idol.

Och vad idoler gör på scenen eller arenan är vad vi ska bry oss om. Jag är nöjd om de gör bra resultat, det är vad jag bryr mig om. Idolskap är ytligt, beroende av dagsform och utan några som helst moraliska åtaganden.

Tack och lov, var jag nära att skriva.

Annars skulle jag aldrig kunna säga att Pete Doherty är en briljant musiker, eller komma dragande med att Patrik Sjöberg var en suverän höjdhoppare en gång i tiden.

Men med förebilder kommer det andra in, det som i slutändan faktiskt betyder något: känsla för rätt och fel, patos och viljestyrka.

Eunice Barber har allt. Det är därför jag, på mitt vis, håller på henne.

Ibland är jag rädd för att vi i vår ängslan sluter oss, ser just världen som antingen svart eller vit, och då kan vi snart ta steget fullt ut och flytta till Danmark.

Om Pia Kjaersgaard låter oss ta bilen över Öresund, vill säga.

Mer läsning

Annons