Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Få stjärnor - men ett grymt starkt lag

/

Annons

Det finns idrottsögonblick som för alltid etsar sig fast i minnet.

Juniorlandslagets jakt på ett första VM-guld sedan 1981 är ett sådant.

För även om finalen mot Ryssland blev en "nagelbitare", så kommer jag ändå att minnas turneringen i sig, "Småkronornas" långa resa mot den ädlaste medaljen.

När Mike Zibanejad iskallt, helt solo med den fenomenale ryska målvakten Makarov, satte 1-0 var det bara grädden på moset.

Vi ska inte glömma det som skapade det gyllene guldläget.

Vändningarna mot Ryssland i gruppspelet, som gav en direktplats i semin, och thrillern mot ärkerivalen Finland i semin.

Jag måste erkänna att jag efter två perioder hade en olustig magkänsla. Torskfrossa, som det kallas i spelsammanhang.

Sverige hade dominerat så långt. Långa stunder mer eller mindre spelat ut de regerande juniorvärldsmästarna från öst.

39-4 i skott, men lika förbaskat 0-0 på resultattavlan i Scotiabank Saddledome i Calcary.

"Jag är livrädd. Jag tror det blir förlust. Matchen borde ha varit avgjord" messade jag till tidningens hockeyexpert Markus Bäckström.

Blev något lugnare när "Bäckis" svarade: "Inte alls omöjligt att Ryssland gör första. Men, när Sverige öppnar dammluckorna...".

Nu fick aldrig Ryssland ett första mål. Men det var nära i slutminuten när Johan Gustafsson gjorde en kanonräddning.

Samme Gustafsson som jag under JVM sett som ett "svagt kort". När det behövdes som bäst spikade Luleåmålvakten igen kassen, och JG har stor del i den blågula bragden.

Det var ett stycke svensk hockeyhistoria vi fick se skrivas när Zibanejad satte punkt för 31 års guldtorka.

Sverige har haft på papperet bättre landslag, större stjärnor, men den årgång som förbundskapten Roger Rönnberg, den senare ska hyllas för sitt sätt att leda och coacha sitt manskap, har jobbat med har varit ett LAG i ordets rätta bemärkelse.

Det är kollektivet som ska hyllas!

En hårt arbetande grupp, bestående av ödmjuka människor både på och utanför isen. Där moralen, vad jag har förstått, varit adelsmärket.

Jag trodde före turneringen inte i min vildaste fantasi att Sverige skulle ta JVM-guld. Men efterhand förstod jag att den "inget-är-omöjligt-mentalitet" som präglade "Småkronorna" skulle kunna leda riktigt långt.

1981 och 2012 kommer för alltid att vara två viktiga årtal i svensk ishockey.

Och vi lär inte behöva vänta 31 år på nästa famgång.

2013 avgörs JVM i Ryssland och året därpå i Malmö. Då ska vi vara med och fajtas om guldet igen!

Mer läsning

Annons