Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En verklig stålman

/

Annons

Det var i lördags. Jag jobbade tålmodigt med den hårdkokta Ellroy-bumlingen - en fiktiv historia om Kennedy-klanens väg till makten; läs den! - och John Mellancamps Freedom's road - albumet som gör upp med Bush-administrationen på ett vackert och melodiöst sätt - utgjorde soundtrack.

Jag hade slötittat på tv-sändningarna från Svenska skidspelen (skidor är aldrig så spännande som på tv) och jag levde fortfarande i villfarelsen om att Järvsöfaks, detta helt oemotståndliga kallblod som är folkets häst lika mycket som Jan-Olov Perssons, inte skulle ge sig mot norske Moe Odin på Eskilstunatravet.

Det var en fin dag. Trots att Premier League hade EM-kvalpaus. Jag trodde inte såna helger existerade. Jag trodde faktiskt inte att folk skulle acceptera ens tanken på en helg utan Liverpool i rutan.

Vi ser ju hellre fotboll inomhus i tv-soffan, med en halvmeter till chipspåsen och fjärrkontrollen, än får tummen ur och tar oss till en vall eller arena och verkligen kollar på en match. Se bara på hur många/få som såg Falu BS i division 1 norra förra året, om du inte tror mig, och då pratar vi ändå om fotboll på hyfsad nivå.

Fråga mig inte vad det beror på. Antingen är vi bara förslappade eller så har vi helt enkelt matats med så mycket bra, så mycket nytt, gott och fräscht, att vi tänker som kräsna rynka-på-näsan-konsumenter när det kommer till vad vi ägnar vår tid åt. (Men i såna fall: hur kan Leksands IF ha så höga publiksiffror?)

Det var alltså en slapp och ledig dag. Ett sms damp ned. Det handlade varken om hockey, innebandy eller någon av systrarna Kallur. Det handlade om - Posa Serenius.

SM-finaler på Studenternas i Uppsala har klassikerstämpel på sig - när det gäller bandy. Men nu var Studenternas platsen för SM i isracing.

7 000 personer kom.

Per-Olov "Posa" Serenius vann.

Som alltid.

Med 18 individuella SM-guld är han för svensk isracing vad Tony Rickardsson var för speedwayen.

"Det finns några duktiga killar, men fortfaramde är de för ojämna", sa Posa - som precis som när det kommer till Plura Jonsson och Slas inte ska få sitt smeknamn fläckat med otäcka citationstecken - efter finalsegern.

Och så är det: ingen - förutom möjligen Stefan Svensson från Örnsköldsvik - kan konkurrera med honom på hemmaplan.

Men isracing är heller ingen stor sport i Sverige. Däremot har den - likt speedwayen - en trogen, om än tämligen liten, publik som följer varje böj de runt 60 förarna skär med sina sylvassa dubb.

Det är fascinerande att en 59-årig brandman sedan årtionden tillbaka hör till de främsta i världen.

Kanske beror det på envishet, kanske beror det på ett brinnande intresse som gränsar till det sjukliga, jag vet inte.

Posa Serenius körde i förra veckan fyra tävlingar. Direkt efter SM-finaltriumfen kastade han sig iväg till Tyskland för att dagen efter köra säsongens sista race. Det är också ett söndagsnöje, i alla fall roligare än Bingolotto.

Möjligen har han alldeles för lite att göra.

Men kring sådana människor brukar det sällan eller aldrig lysa som det gör runt Posa Serenius.

Med en rävfarm bakom varje öra drar han ena dagen till Ryssland, nästa till gudvetvar, för att till sist, på väg hem till Svärdsjö, stanna till i Motala en kall fredagskväll för att ta en promenadseger.

Han blev världsmästare för förta gången när han fyllt 47, tio år efter sin internationella debut.

Posa Serenius har bestämt sig för att köra en säsong till.

Det kan gå hur som helst för honom. VM är ett självklart mål. trots att ryssarna är svåra och hårdföra konkurrenter, men så har det alltid varit och Posa Serenius har inte brytt sig nämnvärt, så varför skulle han tveka när nästa chans kommer.

Någon borde skriva en bok om honom och hans smått makalösa idrottsliv.

Han är en legendar.

Ingen myt.

Den kunde heta Posa - den sanna historien.

Mer läsning

Annons