Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ödmjuk kung av enduro

Annons

Trött?

-Nej då, det är inte så farligt, Mest sliten och ont i kroppen, konstaterade Mats när han gick i mål strax före tre på söndagsmorgonen. Då hade han suttit på cykeln i nästan tolv timmar.

Mats är ingen man av stora ord och gester. Han visade upp en lågmäld och behärskad glädje efter målgång.

Men ögonen sade något annat. De strålade i nattmörkret och allt handlade om lättnad.

Han var favoriten som skulle ta Kåsan på bara tre år. Något som bara Rolf Tibblin, i början på 60-talet, lyckats med tidigare sedan Kåsa-starten 1915.

För Mats vet ju, liksom alla andra, att tävlingen skördar sina offer. I år startade 238 förare på lördagens dagsetapp. När natten började var det bara 125 kvar och i mål kom 16 förare.

Inför natten såg det ut att bli en kamp mellan fyra förare: Mats, Joakim Ljunggren, Björne Carlsson och Anders Eriksson.

Först att bryta blev Björne Carlsson, Folkare MK. Hans tändsystem gav upp på den första nattsträckan.

-Det var nästan så att jag började grina. Det här var en Kåsa jag ville fullfölja. Jag kände mig ruggigt stark och åkningen bara flöt på.

Sedan var det Anders Erikssons tur, den sjufaldige världsmästaren. Han gav upp på den andra nattsträck

an, Kroppen orkade inte och han kände en begynnande infektion i kroppen.

Då återstod bara årets juniorvärldsmästare Joakim Ljunggren. Han ledde också inför nattens övningar med en dryg minut. Men den ledningen blev han av med redan på den första nattsträckan.

- På den andra startade vi tillsammans och han drog iväg. Men sedan lade han sig i ett stenröse och då gick jag ifrån honom med två minuter. Där fick jag greppet på honom, förklarade Mats.

21-åringen kämpade med sin trötthet och hade i längden inget att sätta emot Mats. I mål skiljde det nästan 20 minuter mellan dem.

Där fanns dock en hel del dramatik i Mats depå. Två gånger körde han sönder kåpan till vattenpumpen. Där hängde det ett tag på håret att det skulle bli en fortsättning för Mats.

- Ett stort tack till mina två mekaniker för att cykeln höll hela tiden.

Hur var det då där ute på banan?

-Blött, långt och stenigt. Ja, rent bedrövligt. På vissa ställen gick det nästan fortare att gå.

Hur många gånger har du kört omkull?

-Två. Nej, förresten bara en gång. Den andra gången släppte jag aldrig styret och då räknas det inte.

Blir det Kåsan nästa år?

- Nu är jag nöjd. Det blir ingen mer Kåsa. Jag tänkte på det när jag åkte ut till den sista sträckan, hur man egentligen är funtad när man plågar kroppen på det här viset och till och med betalar för det...

BENGT KARLSSON

Mer läsning

Annons