Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En helt vanlig multimiljonär

/

Annons

Det här är Nicklas Lidströms sommar.

Som regerande olympisk mästare och tilldelad James Norris Memorial Trophy för femte gången är han större än någonsin.

Men det här är också Nicklas Lidströms sommar:

- Jag försöker vara så mycket som möjligt med familjen. Barnen har hunnit med golf- och fotbollsskola. Och sedan blir det hockeyskola, både här i Västerås och i Hedemora, där de har en kusin som varit tidigare. Jag gillar också att vara på Mälaren och åka båt. Vi bor nära vattnet och killarna tycker det är kul att åka ring och vattenskidor.

Det är starka kontraster.

Nicklas Lidström är den femte bäst betalde spelaren i NHL, bäst betald av samtliga backar, och med en stjärnstatus som är svår att greppa.

Samtidigt är han den trygge familjepappan - till fyra söner - som har varit i samma klubb i 16 år och sett till att få ett "no move"-kontrakt.

Och väl hemma - om nu stället där man bor två månader om året kan kallas hemma - är han långt ifrån tennisveckan i Båstad och andra kändisjippon.

- Det har inte blivit så mycket jippon på senare år. Dels har jag blivit bättre på att säga nej, dels vill jag vara ledig mer nu än när vi inte hade barnen. Jag går ner mycket i varv när jag är i Sverige. Intresset är enormt därborta, man slappnar av på ett helt annat sätt här. Jag tränar visserligen, men sköter träningen själv. Man kan koppla bort hockeyn och det är skönt.

Under två månader i Sverige hinner Lidström ändå med tio-15 intervjuer med tidningar, radio och tv.

- Jag gjorde fem på en dag förra veckan. Jag försökte styra det så, ta allt på samma dag. Det brukar fungera bra och har jag inte tid så skjuter jag fram det.

Under intervjun på Stora torget i Västerås finns heller inte minsta spår av arrogans från världens bäste back.

Hur har du lyckats behålla ödmjukheten i takt med att NHL-miljonerna rullat in och din stjärnstatus höjts?

- Jag har försökt vara mig själv hela tiden. Det ska man vara, inte ändra sig. Jag har fortfarande kvar kompisarna från skolan och hockeyn här i Västerås.

Hur kändes det att ta emot Norris-trofén för femte gången?

- Det är någonting jag är stolt över, speciellt när man haft lyckan att vara med och slåss om priset och tillhört toppbackarna i NHL i många år. Målet var att vinna Stanley Cup, men Norris är en bonus.

Det var inte långt borta att Detroit fått spela om Stanley Cup-bucklan, som Nicklas vunnit tre gånger, senast 2002.

Laget åkte ut i sjätte semifinalmatchen mot slutliga mästarlaget Anaheim.

- I femte matchen, hemma, kvitterade de med en minut kvar och avgjorde i "sudden". Det var oerhört tungt, hade vi vunnit den matchen kunde det slutat helt annorlunda. Sedan var Anaheim det starkaste av finallagen också. Det känns lite snöpligt.

Det kommer upp nya lag och vinner varje år, vad säger du om det?

- De senaste tre-fyra åren har det varit så. Det har med lönetaket att göra. Det har blivit roligare att titta på NHL-hockey i och med att det är så öppet. För NHL i stort är det bra. Men det är klart det är tråkigt för oss när vi haft chansen att värva och få dit de bästa. Vår ägare är villig att satsa för att vinna Stanley Cup och tidigare betydde det att köpa dyra spelare. Det är tuffare för oss nu. Mycket handlar om scouting. Mikael Samuelsson och Andreas Lilja är exempel på spelare som vi fått till oss som inte har höga löner, men som gör oss till ett bra lag.

Hur ser du på att så många svenska spelare åker över till Nordamerika i ung ålder?

- Det är både på gott och ont. Det kan vara en möjlighet om man känner att man kört fast här hemma. Men har man en framträdande roll i laget tycker jag att man hellre ska stanna ett år till än spela farmarlagshockey där. Jag tror man utvecklas mer av att spela seniorhockey.

Själv var Nicklas Lidström 21 när han bytte Västerås IK mot Detroit.

- Jag tror inte jag hade varit mogen för NHL om jag stuckit vid 20. Nu fick jag spela VM 1991 i Finland och spelade dessutom hela tiden i VIK.

Kan tidpunkten för när en spelare åker över rentav vara avgörande för hur bra han till slut blir?

- Om man kommer över för tidigt kanske man inte är redo för den tuffa attityden som är där. Jag fick fixa i stort sett allt själv, bostad, bil och så vidare. Man får ett kontrakt, sedan får man ta hand om sig själv på ett helt annat sätt än här.

Det löste sig ganska bra.

Och 16 år senare är tankarna de omvända.

När ska han flytta hem till Sverige?

- Jag tar ett år i taget nu. Men planerna är sådana att vi ska flytta hem när jag känner att jag är klar därborta.

Vad händer då?

- Jag kan tänka mig att spela någon säsong här också. Jag hoppas att VIK är uppe i elitserien för det är förstavalet när jag kommer hem.

Men då får den före detta storklubben skynda sig.

För även om han är bäst som 37-åring - räkna inte med att "Lidas" kommer hålla på lika länge som lagkamraten Chris Chelios.

- Han är ett fenomen och en inspiration för oss alla i ligan. Jag tror inte jag kan se mig själv spela när jag är 45 år. Det är det inte många som kan.

Så vad kommer du göra när du är 45?

- Jag skulle kunna tänka mig att börja som ungdomstränare. Jag hjälpte till i mina pojkars lag under lock-outen och skulle vilja prova om det är någonting för mig att vara tränare.

Tillbaka till pojkarna, alltså.

Tillbaka till lugnet, långt från strålkastarna.

Men först ska han göra det han är bäst på ett tag till.

Mer läsning

Annons