Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dofterna, snacket, stämningen...

/

Annons

Det är okej om du ruskar på huvudet. Men även om du kanske tvivlar på sanningshalten i vad jag just påstod, så är det sannolikt att jag faktiskt gör just det, att jag tänker på Tage Danielsson, för den som hört hans mästerliga Monologen om sannolikheten vet att vad som helst kan hända, trots att det inte ska kunna hända, och då behöver man inte prata om varken Harrisburg eller verkligheten så som vi vill ha den, utan vi kan prata om trav och vips - vi är tillbaka på Tage Danielsson-spåret igen, om nu någon var rädd för att det här fullständigt skulle spåra ur.

Humanisten, författaren, komikern, poeten, regissören och skådespelaren Tage Danielsson tog temperaturen på sin samtid. Han debatterade, han agerade. Han tog temperaturen på sin samtid och 1984 - året innan han gick bort i cancer - skrev han om "mordet på solidariteten", som om han såg in i framtiden.

Jag förvånas varje gång jag läser Sagor för barn över 18 år, eftersom Tage Danielssons exakta satir, förklädd i en sorts oskuldsfullhet, och försynta tilltal är så ovanligt och briljant.

Tage Danielsson sa mycket klokt, bland annat:

"Det är en sak jag uppskattar hos små barn. De går inte runt och visar fotografier på sina föräldrar."

Lysande, helt enkelt lysande.

Att inte tjata om sakers förträfflighet, om sin egen förträfflighet, är en karaktärsegenskap som jag uppskattar.

Det är därför jag aldrig lyssnar på travexperters tips. Jag kan bäst själv, nämligen.

Dessutom inbillar jag mig att de bästa tipsen aldrig levereras, för om de bästa hästarna spelas hårt, då sjunker oddsen snabbt och vitsen med själva spelandet borta, eller hur?

Det är big money som man jagar.

Det vinner man inte när varje Harry Boy-snubbe slänger in halva månadslönen på Giant Diablo.

Så jag tror, utan att alls veta, att experterna spelar helt annorlunda än vad de säger i sina tips.

De är inte mer än människor, som du och jag. Och du vet själv hur du smyghåller på dina speldrag, eller hur?

Själv går jag på trav för att se bra sport. Det finns få så upphetsande idrottsögonblick som när ett lopp avgörs; när fyra ekipage travar in på upploppet, alla håller samma fart, ingen ger vika, utrymme saknas åt sidorna för en utbrytning och publiken börjar skrika, tussarna rycks ur hästarnas öron, speakern hetsar och meter för meter av det tungsprungna gruset på ovalen avverkas för att möjligen, möjligen kunna ta förstaplatsen, för precis som i ett OS är andraplatsen noll och intet värd.

Och man träffar gamla polare, bekantas bekanta och såna som man egentligen inte alls vill hälsa på.

Jag tycker mycket om stämningen vid spelkassorna, snacket alldeles där målfotot tas, dofterna från grillarna. Det är en liten värld i världen.

Påskdagen brukar alltid innebära V75-trav på Romme, men inte i år. Nu åker vi dit redan i dag. Fråga mig inte varför.

Jo, förresten: gör det.

För från och med förra lördagen sänds V75 live i ett program där visst allsvenskan ska vara publikdragaren. Nu går två och en halv timme på eftermiddagen åt till att se loppen som förhoppningsvis ska göra en till miljonär.

Det är ett misstag. Risken är att travfolket vänder programmet ryggen. Det tjänar ingen på, knappast ens ATG som i sin enfald förmodligen trodde på ökad omsättning när fotbollen - svensk idrotts stora guldkalv - blandades in.

Glöm. Gör om, gör rätt - som förut: en entimmeslång summering av tävlingarna med loppkommentarer, kuskintervjuer och allmänt snack.

Men jag tar mig ändå till Romme i dag, inte minst för att få knalla omkring på stallbacken och se hur Janitor ser ut. Med det femåriga varmblodet har Sören Eriksson en riktig skrällchans i andra V75-avdelningen.

Sen måste bara Jörgen Westholms Conrads Trick (avdelning sex) kollas in. Precis som Torbjörn Janssons Finish First, som har ett alldeles lysande läge att ta spets och avsluta som vinnare i avdelning ett.

Det är mina tips.

Mig kan ni lita på.

Sannolikt.

Mer läsning

Annons