Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De träffades efter 50 år

Annons

Det var i samband med Hockey-ligans bolagsstämma i Mora som den forne legendariske blågule lagledaren besökte Mora.

- Jag är ju hedersledamot i förbundet, så det är därför jag är här, berättar Pelle.

Och när han ändå var i Ovansiljan passade han på att stämma träff med ett par gamla hockeykompisar från Mora.

Även Sigge Bröms anslöt sig till sällskapet efter en stund. Han hade inte heller sett Stockholmaren Bergström på länge.

- Ja, det är ett tag sedan, en sådär 20 år, säger Sigge och Pelle samstämmigt.

Då folk inte setts på flera decennier är det kanske inte så lätt att känna igen varandra. Men Pelle kände genast igen Mas-Åke, som var först att ta plats i hotellets soffa vid entrén.

- Att jag inte direkt såg att det var du som kom in beror på det konstiga ljuset här inne, men det är klart att jag kände igen dig också, kontrar Mas-Åke.

När Sigge efter stund också dyker upp, utbrister han:

- Det är ju som i går, du är dig precis lik, konstaterar Sigge.

Och faktum är att det är mycket svårt att tro Pelle då han berättar att han är 85 år gammal.

- Men ingen vet hur jag ser ut inuti, skrattar Pelle då han får höra hur ung han ser ut.

Sigge och Mas-Åke är gamla kända hockeyprofiler på isen. Pelle har också en kort karriär (i Nacka SK) som aktiv bakom sig, men det är framför allt insatserna utanför isen som gjort honom legendarisk.

- Det är nog ingen i Tre Kronor som varit lagledare lika länge som jag, menar han. Jag tvingades sluta min aktiva karriär på grund av att jag hade problem med ena lungan och då jag inte kunde spela, blev jag lagledare i stället.

- Han var bättre på att sköta pengar, än att spela hockey, flikar Mas-Åke in och skrattar gott.

- Jag var med första gången 1951, men det var bara tillfälligt. 1956, inför OS i Cortina, blev jag lagledare på riktigt och det var jag fram till 1967. Det året flyttade jag ner till Rögle.

Han var inte bara lagledare i Tre Kronor, utan Pelle skötte faktiskt det mesta i landslaget.

- Ja, jag hade alla möjliga uppdrag och frugan såg mig aldrig.

- Och för att komma ifrån allt blev jag därför tvungen att flytta, berättar Pelle.

Att vara kassör var bland en av många uppgifter och där har Bergström en rolig anekdot att berätta:

- Det var då landslaget tränade på stadion i slutet av 40- och början av 50-talet. Det betalades ut två kronor i ersättning för buss till de spelare som bodde i Stockholm. Sven Tumba däremot, han åkte aldrig buss utan han kom alltid med kvitton från taxiresor. Men det blev slut med det, då han en dag kom med ett taxikvitto från den 30 februari.

Ett datum som inte existerar blev hockeystjärnans fall...

På den tiden var det verkligen ideellt arbete som gällde och Bergströms ringa ersättning var

1 000 kronor för en säsong.

- Det är annat än vad dagens generalsekreterare har, konstaterar Pelle.

- Du hade väl så mycket pengar ändå, skrattar Mas-Åke.

Pelle är en ledarlegend inom Tre Kronor. Sigge Bröms är dubbel världsmästare, men då var klubbadressen Leksand.

Mas-Åke Larsson å sin sida är historisk inom MIK. Han var med i det Moralag som spelade SM-final 1959. Det blev visserligen förlust mot Djurgården med 2-7, men SM-silvret är klubbens största framgång genom tiderna.

Förberedelserna inför Moras första, och hittills enda SM-final, var dock inte de bästa.

- På väg till Stockholm blev vi försenade i två timmar och vi tvingades byta om på tåget, berättar Mas-Åke.

Många härliga minnen dryftades under kvällen. Trion kom även in på dagens hockey.

- Det går inte att jämföra då och nu. Men en sak kan man slå fast och det är att många i dag inte kan slå en riktig passning.

De var även eniga då det gällde NHL-lockouten.

- Den måste få ett slut. Okej, det är kul för publiken, men för svensk hockeys framtid måste NHL komma igång och elitserien bli som förr, utan proffs, avrundar de tre gamla hockeypolarna.

JÖRGEN WÅGER

Mer läsning

Annons