Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bland tjurar och hockeyspelare

Annons

Målet för Ludvika Hockey var att gå till Alltvåan och dit tog man sig också.

- Nu ska vi försöka ta ytterligare ett kliv nästa säsong, säger "Leo", som därmed avslöjar att han räknar med att fortsätta sitt jobb i klubben.

Det är en gnistrande härlig vinterdag i Hagen, ingen vind och en flödande sol, som gör luften vårvarm trots många minusgrader.

Leopoldsson visar upp delar av sin djurbesättning, som består av vanliga svenska tjurar och en grupp långhåriga representanter av den skotska rasen Highland cattle.

Associationen till myskoxen är snar att göra.

- Det är trevliga djur, säger "Leo" när han lockar till sig de osvenska kreaturen med en hink kraftfoder.

Annat var det för ett par år sedan när han blev manglad av en irriterad ungtjur i en beteshage.

Jan-Erik var som en hockeyspelare uppträngd i ett sarghörn.

- Jag kom ingenstans. Jag hade ramlat mot en sten och tjuren malde med sitt stora huvud mot min axel och kind.

"Leo" lyckades till slut slingra sig ur knipan och ta skydd bakom ett träd och vidare upp i traktorn.

- Jag får skylla mig själv, jag var för nonchalant den gången.

Han klarade sig undan med en rispa i benet som måste sys förutom att hans kropp kändes som överkörd i ett par veckor efter den otäcka händelsen.

Boskapen går ute året runt och är lättskött. Bränslet består av hö och kraftfoder.

Highland-flockens överhuvud är en bastant herre på uppskattningsvis 800 kilo, med lång päls och kraftiga horn.

- Men än har han inte gjort mig någonting, säger "Leo" och sticker fram hinken mot tjuren.

- Den här rasen är förresten suverän att hålla rent i markerna.

I slutet på 80-talet avvecklade Leopoldsson sina mjölkkor.

- Det var ett fruktansvärt slit, det gällde att sköta mjölkningen jämt, oavsett om det var en vanlig tisdag eller julafton. Jag är imponerad av dom mjölkbönder som orkar hålla på.

Nu ägnar han sig åt köttproduktion och skogsbruk.

- Nu kan man åka bort från gården några dagar utan problem. Det räcker med att någon tittar till djuren och ger dom mat en gång om dagen.

Egendomen består av 160 hektar skog och åkermark.

- Vi äger ön därute också, säger han och pekar ut mot en skogbevuxen kulle i den snötäcka isen på Nedre Hillen.

Tillbaka till ishockeyn.

Leopoldsson kom in i Ludvika Hockeys bås redan under förra säsongen och tog över det fulla ansvaret i höstas.

Utgångsläget kunde ha varit bättre. Man hade klarat sig kvar via spel i nedflyttningsserien och tappat tio spelare.

- Men vi bestämde oss för att satsa på unga och träningsvilliga spelare, som har ambition att bli bättre.

Och det visade sig efter förhållandena vara en bra linje.

Visserligen ramlade det in några välkomna nyförvärv under resans gång men det var ett mycket ungt lag som via grundserien avancerade till Alltvåan.

Att det varit mycket upp och ned under säsongen har inte gjort Leopoldsson besviken.

- Så blir det med unga spelare, säger han lugnt.

- Man ska också komma ihåg att vi kom till en bättre serie än säsongen före.

En av ynglingarna i laget är hans egen son, Johan, som varit en av kuggarna i den starka förstafemman.

Ludvika Hockey hade också den yngsta besättningen av lagen i Alltvåan.

Att försöka behålla laget och öka träningsdosen, främst i barmarksdelen, ska få Ludvika Hockey att ta nästa kliv.

Han hyllar den fina andan i och omkring laget.

- Materialarna och målvaktstränaren Christer Hjalmarsson har gjort ett kanonjobb.

På frågan om några nya spelare är på gång in redan nu ler "Leo" lite hemlighetsfullt:

- Vi har lite krokar ute.

Apropå krokar. Besöket hos familjen Leopoldsson i Hagen avslutas med lite fiskesnack, gällande mer än kilotunga abborrar och nästan decimeterlånga kräftor, som herrn i huset påstår finns i sjön där nedanför.

Mer läsning

Annons