Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besegrade cancern

Annons

Det hela började i vintras då Anders Nilsson fick problem med ljumskarna. Efter jul spelade han sporadiskt, men blev sedan bättre.

- Efter ungefär en och en halv månad av försäsongsträningen började det göra ont igen, berättar Anders.

Han kontaktade då Jan Ekstrand i Linköping, läkare och expert på knä- och ljumskskador hos idrottsmän.

- Jag fick komma till hans klinik i slutet av maj. Ekstrand sade att den vanligaste orsaken är försvagad bukhinna. Efter överansträngning kan det uppkomma smärta. Och till slut blir det kroniskt, då måste man operera.

Anders Nilsson visade inga symptom för detta, men för att vara säker åkte han till Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm för en speciell röntgen.

- Jag visste att Jan Ekstrand skulle åka bort på semester, så jag ringde honom dagen efter. Han kontaktade då Sabbatsberg och de tittade på röntgenbilderna. Efter en kvart ringde han upp och sade "du har försvagad bukhinna, så det blir operation den 10 juni".

- "Jaha, vad bra", tänkte jag. Det var sex veckors rehabilitering, så jag är lagom tillbaka då vi går på is.

Tio minuter senare ringde doktor Ekstrand igen.

- Då hade läkaren tittat mer noggrant på bilderna, först hade han bara tittat på bukhinnan.

- De hade upptäckt en förändring på vänster testikel. Jag fattade typ ingenting...

Ekstrand ringde Moras lagläkare Thomas Marnéus, som i sin tur kontaktade Anders Nilsson omgående.

- Då satte de igång apparaturen snabbare än snabbast. På eftermiddagen tog vi prover. Dagen efter var jag in och skiktröntgade hela kroppen och klockan ett fick jag träffa en urolog som sade att det var testikelcancer.

- "Hur ställer du dig till det?" undrade läkaren. Jag ville ta bort den så fort som möjligt.

Morgonen efter opererades därför testikeln bort.

Nu åker Anders regelbundet till Uppsala för efterkontroller, för att se att cancern inte spridit sig.

- Jag hade en förstorad lymfkörtel på vänster sida. Det är just lymfkörteln det först sprider sig till, och sedan vidare i magen och lungorna. Jag fick vänta en månad och gick där i ovissheten, och visste inte om det växte cancer i hela kroppen.

- Sedan fick jag åka ner och kolla lymfkörteln i juli för att se om den hade växt, men det hade den inte.

- Jag fick välja själv om jag ville ta en cellgiftsbehandling, men om cancern sprider sig hjälper den ändå inte, då måste de sätta in starkare cellgifter.

- Det är där bollen ligger nu. Jag ska ner den här månaden igen och göra en speciell röntgen, så de kan se exakt hur körteln ser ut. Men troligtvis är det bra, eftersom det upptäcktes så tidigt. Jag har haft sån otrolig tur alltså.

Ljumskoperationen blev inställd, och kanske inte heller behöver bli av.

- Så fort såret inte gjorde ont längre började jag träna magen. Det går att bygga upp magen så det ska hålla.

- Nu har jag gått på is med Mora IK, och det känns bra. Jag hoppas det ska hålla, för blir det operation och sex veckors rehabilitering i början på säsongen, skulle det vara riktigt jobbigt.

Var du rädd någon gång?

- Jag har aldrig tänkt att jag ska dö eller så. Däremot har jag varit orolig för att hockeysäsongen skulle vara förstörd. Det är värre för föräldrarna och min sambo.

- Visst, det var många tankar som snurrade i huvudet, men jag har varit rätt lugn hela tiden.

Lagkompisarna och klubben har ställt upp för Anders Nilsson.

- De vet kanske inte riktigt vad de ska säga. Det vet man själv hur det är när man möter någon som är sjuk. Man vet inte riktigt hur man ska agera.

Trots turbulensen kan Anders Nilsson gå stärkt ur sjukdomen.

- Det tror jag, man kan inte kalla det en erfarenhet, men det kan vara bra att få gnugga psyket ibland.

RONNIE CARLSSON

Mer läsning

Annons