Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bastiansen in på livet

Annons

När Peter Fabus och Jordan Krestanovich fick packa ihop och lämna Mora skulle platserna fyllas.

Moras assisterande tränare Patrik Ross började bläddra i huvudets hårddisk, och namnet Anders Bastiansen dök upp.

De två hade spelat ihop i norska Frisk Asker för ett antal år sedan.

Patrik ringde upp Anders, som till den här säsongen flyttade till Almtuna från Arboga där han spelade en säsong, och undrade om han ville komma till Mora.

Svaret från norrmannen blev ett snabbt ja.

Och Morapubliken har tagit Anders till sina hjärta. Avgör man en match mot Leksand blir man fansens hjälte.

I dagarna har han också skrivit på för ytterligare en säsong i Mora IK.

- Det var verkligen skoj att få avgöra matchen mot Leksand hemma i Mora. Förstod efteråt hur viktigt det var, säger Anders.

Men vem är han då denne norrman? På isen gillar han att använda sin tyngd (97 kilo) och smälla på. Men hur är han vid sidan om hockeyrinken?

- Jag är ganska lugn, och förhoppningsvis uppfattas jag som trevlig. Jag är också en social person som gillar att ha folk runt mig, säger Anders.

Norge förknippas ofta när det gäller idrott med skidor, skridsko och backhoppning.

Men för Anders var valet av sport klart redan i tidig ålder.

- Jag ville bli hockeyspelare. Min fars kusin var landslagsspelare så jag och min bror började med ishockey. Skidor, skridsko och backhoppning förekommer mer på mindre orter i Norge än Oslo. Men jag testade andra idrotter, bland annat spelade jag fotboll. Men det var hockey jag gillade bäst. Jag har bland annat gått i sommarhockeyskolan i Leksand två gånger, 1990 och 1991, säger han med ett leende.

Vad har du för målsättning med ishockeyn?

- Att bli en stabil elitseriespelare. Och sedan ser jag fram mot VM i Riga i maj månad. Det ska bli skoj att spela A-VM.

Framtidsplaner efter hockeyn?

- Jag har sagt att jag aldrig kommer att börja som hockeytränare. Den dagen jag slutar med hockeyn vill jag vara färdig och börja något nytt. Men man vet ju aldrig.

Anders Bastiansen har inte bara puckar, klubbor och annat hockeytänk i skallen. I bagaget finns en treårig revisorsutbildning att falla tillbaka på.

- Ja, jobba med ekonomi kan jag tänka mig i framtiden.

Anders kommer från utkanten av Oslo, men några problem att anpassa sig till betydligt mindre Mora har han inte haft.

- Trivs man med hockeyn har det ingen betydelse var man bor. Arboga, där jag spelade en säsong, var ju ett litet ställe. Här i Mora trivs jag bra, en liten men mysig stad. Sedan är det bra killar i laget.

Brynästränaren, och Solleröbon, Leif Boork var under några år förbundskapten i Norge.

Har "Boorken" satt några avtryck i norsk hockey under sin tid där?

- Ja, det tycker jag. Han var med och byggde upp en ny träningskultur, i vissa avseenden med en hårdare disciplin, säger Anders.

Vilken är den största skillnaden mellan svensk och norsk hockey?

- Det är stor skillnad. I Sverige finns det fler hallar och en mycket större bredd. Allt är på en högre nivå, mer professionellt.

Julen står för dörren och spelarna i Mora har fått några dagars ledighet för att fira högtiden med nära och kära. I Anders fall handlar det om mor och far samt flickvännen Marie som han träffade under tiden i Arboga.

Marie bor kvar i Arboga där hon arbetar.

- Vi åker hem till mor och far i Asker och firar jul, säger Anders.

Vad önskar du dig i julklapp?

- Gärna kläder, för det är så tråkigt att handla själv. Jag klarar att gå 20 minuter i affärer. Sedan tröttnar jag.

Julen handlar ju i mångt och mycket om mat, mycket mat. Vad kan du inte vara utan på julbordet?

- Sossiser (en ljus prinskorvtyp). Den äter vi bara till jul, och är det där lilla extra på julbordet. Den kan jag inte vara utan.

Lutfisk då. Den finns ju på båda svenska och norska julbord?

- Nej, jag gillar inte lutfisk.

Efter jul kommer en vår, och för varje norrman är 17 maj ett heligt datum, och nationaldagen i vårt västra grannland firas ordentligt. Dagen firas till minne av att norska grundlagen antogs 17 maj 1814. Samma dag utsågs Kristian Fredrik till Norges kung.

I år fick man också anledning att fira att det var 100 år sedan unionen mellan Sverige och Norge upplöstes.

17 maj är också en stor dag för Anders. Den dagen sätter han på sig sin bunad (folkdräkt) och deltar i firandet.

- Jag brukar fira med några kompisar. Vi börjar med frukost och några öl. Sedan fortsätter vi Asker och tittar på barnetåget. I Asker bor kungafamiljen så där börjar firandet tidigare än i Oslo. Efter firandet i Asker drar vi in till Oslo och fortsätter, säger Anders.

En viktig dag för dig?

- Ja, visst är den det.

Vilken är den finaste platsen i Norge?

- Tjöme på Sörlandet där vi har våran sommarstuga. Det är därifrån jag har mina finaste minnen. Jag har tillbringat varje sommar där.

I Sverige då. Vilken plats tycker du är finast?

- Har sett mest hockeyhallar och hotellrum. Men Uppsala är en fin stad med många ungdomar som studerar där. Jag trivdes mycket bra i Uppsala.

Mora är nu inte bara hockey. Mest känt är ändå dalaorten för Vasaloppet, och i Norge är världens största skidtävling en stor händelse.

Kan du tänka dig att åka Vasaloppet?

- Nej. Nio mil och många timmar på skidorna skulle jag inte klara. Det skulle bli trubbel. Jag skulle aldrig kunna se ljuset i tunneln. Däremot kan jag tänka mig att stå på upploppet och heja fram Anders Aukland till ännu en seger. Eller om det blir hans bror Jörgen spelar ingen roll. Bara det blir en norrman, säger Anders och skrattar.

Åker du själv skidor?

- Ja, lite. Jag hoppas att det blir någon tur med min far när jag är hemma och firar jul.

Då får jag önska dig en god jul

- Ja, tack för det.

GUNNAR BÄCKE

Mer läsning

Annons