Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Döv och bäst i Sverige – guld i singel, herrdubbel och mixed dubbel för falubon Niklas Wanjura: "Stort tack till några eldsjälar"

Segerljublet på bilden får tala för sig själv. Niklas Wanjura är SM–mästare i badminton för döva för fjärde gången i rad. Efter vinsten skrev han en rörande reflektion om sin egen idrottsresa samt vikten av att få träna på lika villkor.

Annons

FÖLJ OSS: För fler sportnyheter – följ oss DT Sport på Facebook här

Niklas Wanjura är hemmahörande i Falu Badmintonklubb och i helgen lyckades han att kamma hem vinsten i badminton–SM. För fjärde gången i rad kan han titulera sig som svensk mästare i badminton för döva. Förutom att vinna singelklassen så vann han även herrdubbeln och så den så kallade mixed dubbeln under det gångna helgen.

Efter sin vinst skrev Niklas en rörande reflektion där han behandlar vikten av att idrottsklubbar erbjuder alla en möjlighet att delta i tränings- och tävlingssammanhang.

Niklas Wanjura, här i mitten är SM–mästare gånger fyra.

Nu är man tillbaka i Falun med tre purfärska guldmedaljer i samtliga kategorier (singel, dubbel och mixed) från SM i badminton för döva.

Jag får ofta frågan ”Din nivå är runt div 2 och du är ändå svensk mästare för döva. Hur hänger det ihop?” så nu tänker jag berätta lite och förhoppningsvis få en ökad förståelse om varför.

Många går och tränar regelbundet i en idrottsklubb, inte enbart för själva träningen utan även för den sociala samvaron. Trivs man i en idrottsklubb så blir det mer naturligt att man känner för att satsa allt vad man har på träningen och sin utveckling.

"Då känner man ofta att man inte orkar fortsätta".

Vad händer då om man talar ett främmande språk och ska träna med en klubb som talar ett annat språk? Ofta blir det så att man inte riktigt hänger med i vad tränaren pratar om när hen ska visa en övning eller när det är dags för vattenpaus, då samlas de flesta spelarna för att dricka vatten och prata lite. Här hamnar även personen utanför och känner sig inte inkluderad i träningsgruppen. Då känner man ofta att man inte orkar fortsätta träna i klubben, eller slutar helt och hållet med idrotten.

Jag har nu beskrivit några situationer som är mycket vanligt förekommande för mig och de andra döva personer som vill träna på lika villkor som hörande men blir snabbt utanför på grund av dessa situationer. Mycket av detta påverkar vår idrottsutveckling, vill vi bli bäst i vår idrott så måste vi bortse från detta faktum att vi i de flesta fall blir utanför och inte riktigt har samma lagkänsla som övriga i truppen när man tränar med en hörande klubb.

"Jag hade aldrig orkar träna badminton på en högre nivå, om jag inte träffat Peter Dinges...".

Det sker oftast när man är lite äldre och har orken för att göra detta. Ska man bli bäst i sin idrott så vet alla att man ska börja utöva idrotten när man är ung. Dessvärre är det oftast då som man också vill ha delen med att känna sig inkluderad i ett lag, det är ofta därför en döv ungdom slutar utöva sin idrott hos en hörande klubb.

Därför är det otroligt skönt för mig att vara med och spela ett svenskt mästerskap i badminton för döva och hörselskadade då alla talar samma språk dvs svenskt teckenspråk. Inte en enda person blir exkluderad här.

Jag hade aldrig orkat träna badminton på högre nivå (började med det som 28-åring) om jag inte träffat Peter Dinges - han såg verkligen till att Dalby Badmintonklubb välkomnade alla, att alla fick samma information, och alla var lika mycket inkluderade. Man kan dock inte låta bli att undra hur det hade gått för mig om jag fick träffa dessa eldsjälar mycket tidigare dvs INTE som 28 åring…

"Se alltid till att inkludera ALLA oavsett språk, etnicitet, funktionsvariation, sexuell läggning och kön.".

Så mitt tips till alla: Se alltid till att inkludera ALLA oavsett språk, etnicitet, funktionsvariation, sexuell läggning och kön. Alla ska vara lika välkomna att vara med och spela badminton, både själva träningen och den sociala biten.

Jag vill säga ett stort tack till några eldsjälar för att ni gett mig ert fulla stöd: Peter Dinges, Thomas Csiffary, Joacim Fellenius och Joakim Sjöblom!

Mer läsning

Annons