Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Asph är inte glömd

Annons

Spänningen i stafetten stegrades hela tiden, och till slut kunde kvartetten Karl-Åke Asph, Sixten Jernberg, Janne Stefansson och Assar Rönnlund stiga överst på prispallen.

Tre masar ingick alltså i laget.

- Jag tyckte att jag gjort bort Sverige på den första sträckan, när jag var 20 sekunder efter och växlade som fyra, säger Karl-Åke, när vi träffar honom i hans vackra hem i byn Sundbäck utanför Orsa. En by som Karl-Åke nästan byggt själv. Han håller just nu på med hus nummer fem, som han själv byggt.

- När jag blir pensionär om två år, ska jag även bygga ett hus åt min dotter här nedanför, säger han och pekar ner mot Orsasjön.

Trots att Karl-Åke inte var nöjd med sin sträcka, räckte det ändå till guld. Mycket tack vare Janne Stefansson och Assar Rönnlunds fina körningar. För Sixten Jernberg på den andra sträckan hade ingen bra dag.

- Det var inget före som passade Sixten, och han var arg som ett bi efter målgång. Han slog stavarna i golvet i vallaboden så de stod kvar, säger Karl-Åke och skrattar.

Enligt Vasaloppsgeneralen Rolf Hammar, som är kalenderbitare, har ingen i Ovansiljansområdet tagit någon OS-medalj sedan Karl-Åkes stafett-guld 1964.

- Vad håller vi på med egentligen här? Det är ju snart 40 år sedan, säger Rolf.

Vi lät frågan gå till Karl-Åke själv.

Varför har ingen från Ovansiljans- området tagit någon OS-medalj sedan 1964?

- Tåget har gått förbi Mora när det gäller värvningar. Thomas Wassberg var på gång när han gick på skidgymnasiet i Järpen. Han åkte förbi Mora varje gång han åkte till skolan från hemmet i värmländska Lennartsfors. Sedan hade man chans på både Jan Ottosson och Torgny Mogren.

Men det blev inget. Man blir också lite fundersam varför Mora inte kan ta hand om ungdomar från länet, som Mats Larsson, Carin Holmberg och Johan Höök.

När du ser tillbaka på OS i Seefeld 1964, vad känner du då?

- Det är stort. Samtidigt måste jag vara ödmjuk att jag fick åka. Det stod mellan mig och Bjarne Andersson. Det kunde lika gärna ha varit Bjarne som varit med.

Vad har OS-guldet betytt för dig?

- Jag får fortfarande brev där folk vill ha en autograf, ett par i veckan blir det. Framför allt från Mellaneuropa.

Hur mycket följer du skidporten i dag?

- Med stort intresse, framför allt via tv, säger Karl-Åke, och snabbt kommer han in på hur dagens träning bedrivs.

- Jag tror inte på kollektiv träning. Risken finns att det då blir en "sällskapsresa". Det går inte att vila sig till framgång.

Vad tycker du om dagens skidåkning, med alla nymodigheter som jaktstart, sprint och nu senast duathlon?

- Från början var jag, likt många andra motståndare till skate. Men nu är jag frälst på skate. Men det här senaste, där man ska byta skidor, är rena vansinnet.

Du jobbar som idrottslärare, och idrotten är inte speciellt högt prioriterad i skolan. Vad har du för åsikt om det?

- Skolan börjar vakna, men än har man långt kvar. Det behövs idrott varje dag i skolan. Ett önsketänkande, men jag hoppas det slår in.

Till sist, vilka är dina främsta meriter bortsett OS-guldet?

- Jag har två individuella SM-brons på skidor. Sedan vann jag Lidingöloppet 1967, plus ett silver i JSM i orientering.

GUNNAR BÄCKE

Mer läsning

Annons