Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arnbergs rullar gärna boll

Annons

Tre försigkomna fotbollsungdomar som alla ärvt kärleken till fotbollen. Dessutom i rakt nedstigande led genom föräldrarna Marie, 44, Christer,47, respektive Göran Arnberg, 49, vilka i sin tur ärvde fotbollstycket genom pappa Hans Arnberg, 69, som fortfarande är aktiv tränare i Stora Tunas damlag.

-Det är kul att kunna skryta med att mamma fortfarande spelar, säger Hannah och ler.

En stolthet även Mikael har. Han lirar dessutom tillsammans med "gubben" i division 4-laget Bullermyren. Här om veckan mot Nås var det extra klang och jubel då Mikael och Göran gjorde "Bullis" båda mål.

-Fotboll har alltid varit kul och jag lär mig nya saker hela tiden, menar Mikael.

Hur är det att spela tillsammans med pappa?

-Helt okej. Gubben slår fortfarande långa fina passningar, svarar Mikael.

Om Hannah och Mikael redan gjort sitt idrottsval, så ägnar sig Johanna även åt handboll.

-Att det också blev handboll beror nog på att mamma höll på med sporten, berättar Johanna.

Till vardags pluggar Hannah och Johanna i idrottsklass på Maserskolan och till hösten väntar nionde årskursen. Nu har sommarlovet börjat, men snart stundar elitlägret i Halmstad runt midsommar.

Det är nog ingen vågad gissning att kusinerna Arnberg kommet att röna en viss uppmärksamhet även i de sammanhangen. Det handlar som sagt om fotboll och starka traditioner.

-Folk kanske kan få för sig, eftersom jag och Göran hållit på så länge, att vi skulle pressa våra barn.

-Men faktiskt är det tvärtom då vi istället brukar hålla tillbaka dem, säger Marie Arnberg och får medhåll av Christer.

-Det måste var roligt att hålla på. Samtidigt ska man känna trygghet hemifrån och att man har tränarens förtroende. Är en spelare sliten måste det finnas utrymme för vila, menar Christer.

Vad tror du är största anledningen till att Marie och Göran orkar fortsätta?

-Prästbetyget spelar ingen roll. Så länge du är motiverad, känner att du har roligt och är frisk, då spelar åldern ingen roll, svarar han.

Kusinerna verkar alla att ha sina föräldrar som goda förebilder. Men hur är det då med respektive idoler?

-Ronaldinho, dels för tekniken och dels för att han alltid flinar, säger Johanna.

-Henke Larsson och det jag gillar mest är hans inställning och goda karaktär, säger Hannah.

Medan Mikaels största idol är Arsenals storstjärna, Thierry Henry.

Varför är fotboll så speciellt?

-Hos mig sitter det i ryggmärgen. Jag har alltid gillat fotbollar, svarar Mikael.

-Det är en kul sport helt enkelt. Och jag har alltid gillat dess utmaningar. Sedan ger den även ett fint kamratskap, tycker Hannah.

-Gemenskapen och resorna, jag gillar allt med fotbollen, understryker Johanna.

Fotboll är fest, visst är det så. Och hos Arnbergs lär det rulla in fotbollar även i nästkommande fjärde generation.

Eller ska vi slå vad?

PER-ÅKE GRANLUND

Mer läsning

Annons