Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Spöken intog Kristinegymnasiet

I månens bleka sken slogs dörrarna till Kristinegymnasiet upp.
Det bjöds på spökvandring i lokalerna.
En vandring där rasslet från kedjor blandades med besökarnas skrik.

Annons

Det var ett stort antal elever som samlats nedanför trappan till Kristinegymnasiet för spökvandringen. Men bara 15 i taget plockades in för att få gå genom de mörka lokalerna.

– Tanken var att det bara skulle vara Kristineelever men det kom elever också från andra skolor vilket var helt okej. Vi släppte in alla som var där, säger medielärare Lena Logren som ligger bakom idén med spökvandringen.

Kristineskolan har en lång historia. I ett av klassrummen berättas det att lärare har känt att någon andas dem i nacken när de står och undervisar.

– Framför allt vill vi visa att skolan också har andra värden. Att det inte alltid behöver handla om bara plugg och läxor. Att man faktiskt kan ha roligt tillsammans. Något sådant här stärker också sammanhållningen, säger Lena Logren.

Gruppen samlas i entrén där ett skelett står upphängt och deltagarna får sedan i sällskap med en ledsagare vandra uppför trappan och in i sal 116. Under ständiga uppmaningar att hålla ihop gruppen och aldrig lämna den. Ett tecken på sammanhållningen kanske kan vara att en av deltagarna kräver att få gå i mitten, omgiven av alla de andra.

Det är första gången man ordnar med spökvandring på skolan och Lena Logren förklarar att hon fick idén för omkring två veckor sedan. Att tanken möttes positivt och att många av kollegorna ville vara med.

– Personalen tände på alla cylindrar. Det var häftigt och vi kände väl allihop att det var dags att göra något annat. Att få ha roligt tillsammans och visa att det finns utrymme för något mer.

En av deltagarna i gruppen blir indragen i ett rum av något hemskt och det blir en del skrik innan hon tar sig tillbaka. Sedan kommer någon åt lysknappen och stämningen förändras ganska snabbt. Kort därpå är vandringen över och vi släpps ut via en sidodörr.

– Det var nog lite för kort, jag trodde att vi skulle få gå upp på vinden också, säger Elin Gadd som är en av deltagarna i gruppen. Tillsammans med flera andra från omvårdnadsprogrammet är hon ändå nöjd, och de är överens om att rummet med sjuksängarna var det läskigaste.