Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sockersött och ointressant

Tingeling – Vingarnas hemlighet är en sötsliskigt puttenuttig historia i pastell, nästan helt befriad från humor.

Annons

Tingeling bor i den eviga sommaren. På andra sidan av en bro finns Vinterskogen, dit sommarälvorna inte får gå eftersom deras vingar tar skada av kylan. Och om vinterälvorna kommer in i sommaren får de värmeslag. Vänskap mellan älvor från de olika världarna är alltså omöjlig, vilket Tingeling snabbt får erfara när hon trotsar lagarna, flyger in i vintern och träffar sin själsfrände Vinterlilja.

Det här är en sötsliskigt puttenuttig historia i pastell, nästan helt befriad från humor och stundtals även logik. När vinterlandets kyla något oväntat börjar sprida sig in i sommaren måste de båda landskapens Jessica Rabbit-kurviga älvor i minikjolar tillsammans rädda prylar från att frysa - genom att täcka dem med frost. Det hela är väldigt oklart. Hej Disney - hur ska jag förklara detta för min 3,5-åring när han vill klä sig i snö i vinter?

Dessutom: Hade det inte varit fiffigt att ta tillfället i akt och visa upp ett verkligt bekymmer? När vi ändå snackar klimatförändringar, menar jag. Om vintervärldens isar plötsligt börjat smälta av en släng av global uppvärmning och älvorna tillsammans måste hitta en lösning för att rädda sin miljö hade åtminstone jag lyckats hålla intresset uppe till eftertexterna.

Men okej. Jag är en cynisk tant, frostigt inställd till sådant som ska vara så himla uttänkt "tjejigt". För den verkliga målgruppen är det här ett oförargligt äventyr, och de få stunder som det inte är sockerchocksött så är det ändå rätt gulligt. Äldre, buttrare biobesökare får försöka uppskatta fina bilder, ett välsjunget soundtrack och det faktum att det ändå bara rör sig om 75 minuter av ens liv.

(TT Spektra)