Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Smashläge för oppositionen

Annons

Vad majoriteten i landstinget står för vet väljarna: Den har en skattehöjar- och bevarandelinje. Alla vårdcentraler ska vara kvar, liksom sjukhus- och lasarettsstrukturen, trots att finmaskigheten i det nuvarande sättet att sprida ut enheterna över Dalarnas geografi, är tät.

Bristen på fantasi och politisk initiativkraft stod mycket klar i går när landstingsledningen beskrev ekonomin och förutsättningarna för framtiden.

De medicinska möjligheterna ökar och gruppen riktigt gamla gör också det. Organiserar landstinget om för att möta detta? Nej. Landstingsrådet Ingalill Persson (S) förklarar att vårdstrukturen "funnit sin form" och att det "inte blir några Alexanderhugg".

Det skulle ju vara långt att åka till exempelvis Falun för dem som bor i Grövelsjön, konstaterade majoriteten. Man kanske borde ta fram en Sverigekarta och kolla på avstånden i Norrland?

Kollegan Thomas Ylvén (V) varnade för att "bryta sönder landstinget" och samma uppgivenhet inför strukturfrågor uppvisade Sören Bertilsson (S). Rationaliseringar på i storleksordningen tre procent beskrevs i stället som "formidabla".

Men nu kan inget mer göras. Persson summerade: "Vi ser inga politiska möjligheter och ingen folklig acceptans". Hon beklagade att skatteoket dalfolket måste bära är särdeles tungt (och genom hennes försorg blir det dessvärre allt tyngre).

Var det någonting som Persson såg när hon tittade i sin kristallkula på längre sikt var det - just det - mer skatteresurser till vården. Hon uttryckte det som att sjukvården borde få en ökande del av BNP.

Persson noterade också att förslagen från oppositionen ju hittills ofta handlat om att bevara verksamheter i Dalarna som majoriteten velat spara på.

Persson har rätt i det.

Majoriteten i Dalarnas landsting är sämst i landet på att leverera vård i tid till sin befolkning. Underskotten, både de nuvarande och de som samlats på hög, är mycket stora. Handlingsförlamningen är påtaglig.

Ändå framstår oppositionens alternativa landstingspolitik som tämligen oklar. Det borde vara smashläge för en alert opposition.

Men det finns ännu inte någon distinkt annorlunda strukturell lösning från oppositionen på landstingets framtidsproblem. Alliansen har hittills i stort sett accepterat majoritetens beskrivning av vad som är politiskt möjligt.

Det måste bli ett slut på det.