Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smakfullt komponerad Marklund-debut

Annons

Pop. När September byter språk till svenska blir hon Petra Marklund. På Inferno jobbar hon ihop med Jocke Berg från Kent, med Daniel Leinsky och med Saska Becker som bland annat gjort musik med Ken och Petter. Spåren av förstnämnda popmusikmaestro är tydliga, inte minst i första hitsingeln Händerna i himlen. Jag har till och med hört begrepp som jockebergska formuleras i samma mening som den här skivan. Och det är inte helt obefogat. Ord staplas fragmentariskt på ord i de spår som bär hans signum och världen står i frostig ödesmättad brand. Bara titlar som Fred får tankarna osökt att vandra mot Eskilstunatrakten. Det är förövrigt ett riktigt bra spår på en snygg skiva.

Det har sagts att sångerskan i och med Inferno kliver av dansgolvet och skalar av sig paljettstassen. Jag skulle inte formulera det så. Petra Marklund har på Inferno visserligen skruvat ner tempot men är fortfarande dansant på samma sätt som till exempel Jonathan Johansson. Det finns en elektronisk puls och sugande rytm som får det att spritta i ben och armar, även om känslan är betydligt mer rotad i marken än i allt September hittills har spottat ur sig. Grejen med Inferno är att den är väldigt smakfullt komponerad. Här finns den kallare, melankoliska Jocke Berg-poppen, här finns ett mer tillbaka lutat sväng och tuggummituggande lingo som i Easy come, easy go. Och här finns gladdisco, med inställsamma melodier och marscherande rytm som i Händerna mot himlen och Aska i vinden.