Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valter Ernstsson

Annons

Valter Ernstsson var en jordnära människa. Han plöjde och grävde.

Alltid ställde han upp när vi i vår familj behövde hjälp här hemma på Jämtbogården i Bjursås.

Valter var som Ingmar Ingmarsson. Selma Lagerlöf skriver: Det var en ung karl, som gick och plöjde sitt träde en sommarmorgon. - - - Jorden, som vändes upp av plogen, låg svartbrun och sken av fukt och fetma, och han som plöjde, gick och gladde sig åt att snart få så råg där.

Ibland hände det att min granne Valter Ernstsson, som bodde med sin Svea i korsvägen upp till Övre Larssveden, tog en promenad förbi mitt hem.

Han tog sig alltid tid att stanna en stund. Det var så roligt och trevligt att prata med Valter. Han sa så många kloka ord. Han var en tänkare.

Han berättar själv i boken om Övre Larssveden: Jag plöjde och harvade samt körde slåtteraggregat åt bönderna. De var glada att få hjälp i jordbruket. Ibland har jag skoåkt med traktor och vagn på det hala gräset i de tvära backarna i Bjurs och trott att min sista dag var kommen.

Ja, så kom då den dagen när Valter gick vidare upp till Himmelens storstuga.

Han plöjer nog vidare med sin Fergusson Grålle åt Vår Herre på hans ängar. Säkert behöver de där uppe också dra fram slangar och rör för vatten och avlopp, detta på samma sätt som vi också gör, vi som ännu vandrar här nere på jorden.

Tack, kära vän. Jag saknar dig.

PER-OLA BJÖRKLUND

En av Valters grannar

Mer läsning

Annons