Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Back

Annons

Ytterligare en granngård står tom på Östafôrs i Linghed. Ingenting är sig riktigt likt som förr. Det känns som om en del av bydelens själ är borta. Men vi har minnen, vackra och glada minnen har vi av Lisa som nu lämnat oss.

Förutom att våra pojkar var bästa kompisar och höll ihop jämt i lek och skola så hade Lisa och jag Enviken som vår gemensamma länk. Lisa var ifrån Hedgårdarna och jag från Klockarnäs.

Den här senaste tiden, då vi blivit gamla, pratade vi ofta "gammalt" från Enviken.

Lisa berättade bland annat. om sin barndom, om hur hennes mamma då drabbades av lungsot och hamnade på sjukhus och om hur hemmet med far och åtta barn fick utrymmas för det skulle "rökas", samt att den minsta brodern togs om hand av en annan familj och de övriga fick klara sig själva.

Lisa berättade också om hur scharlakansfebern drabbade Enviken år 1929 och då särskilt Hedgårdarna, där flera av de ganska stora barnfamiljerna insjuknade. Så blev det även i Lisas familj.

Först två av de äldsta syskonen fick åka iväg till "Epidemin", sen två till. Vi var fyra syskon där på Epidemin på samma gång, berättade hon.

Huset, där de som hade smittosamma sjukdomar vårdades kallades just för Epidemin.

Lisa berättade vidare om hur några av hennes småsyskon fick vistas på Ågs koloni medan deras mamma låg på Lillebo sanatorium, om hur längtan efter dem alla blev svår. Lisa var tonåring då.

Hon beslöt att ta cykeln och fara och hälsa på dem. Hon åkte först ner till Lillebo där nere i Borgärdet och hälsade på mamma. Sedan cyklade hon vidare mot Åg.

– Oj, det var dryga motbackar, jag började undra om jag tagit fel väg, om jag nånsin skulle komma fram, sa hon.

Men hon kom fram och efter en stund tillsammans med syskonen så fick hon lov att vända hemåt igen. Då gick det lättare att åka men det var samma resväg fast i omvänd riktning, först till Lillebo sen hem till Hedgårdarna.

Lisa har alltid varit trädgårdsintresserad, vårdat äppelträd och blommor framför allt.

Hennes pojkar ordnade med en pump så att hon kunde vattna sina växter med sjövatten, vilket hon var mycket glad för.

Vi gjorde ofta sällsakp ut i skogen och plockade bär på höstarna. Ibland tog Lisa ekan och vi for över till Hjälpberget för ett plocka lingon. Det vart både nytta och ett stort nöje.

Lisa skulle fylla 90 år på juldagen 2011.

Vi grannar, Berit, Ing-Mari, Gunnel, Signe och jag, vi bestämde oss för att till den dagen ska vi köpa en riktigt fin blomsterkorg åt Lisa, hon som värderade blommor så högt.

Det blev nu inte så. Men hon fick komma till Lyssfallet i Enviken (om än för en kort tid) som hon faktiskt önskade. Hon hade kommit hem. Vi vill gärna tro att hon har det bra nu.

Lisbet.

Mer läsning

Annons