Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan-Olof Pettersson

Annons

På juldagen 2011 gick vår vän och jaktkamrat sedan över 40 år bort.

Han kämpade i det längsta mot sin sjukdom och vi hoppades och trodde alla att han snart skulle vara tillbaka, men till slut orkade kroppen inte mer.

Jan-Olof var i dess bästa mening en kämpe. Och en kämpe med pondus och humor.

I sitt jaktlag, Persbo viltvårdsområde, fick han verka under många år som ordförande, jaktledare, hundkarl och jaktkamrat.

Han var också verksam i Ludvika jaktvårdskrets.

Han var en människa som ständigt såg framåt: Hur ska vi förbättra? Vad kommer den nya lagen att innebära för oss? Hur ska vi bereda marken för kommande generationer jägare?

Men han var inte bara en visionär, han var, för att citera hans kära hustru Reidun, en doer. Otaliga är de projekt han var med om att genomdriva. Både med idéer och diskussioner, beslut och praktiskt arbete.

För Jan-Olof var jakt inte bara att skjuta. Det var också att vårda och förvalta. Av den anledningen kunde man träffa honom alla tider på året i skogen. Jakten var för honom en livsstil – en helhet – ett kretslopp.

Jan-Olof kunde också ha en skarp tunga när han stötte på sådant som inte hör hemma i jakten. De etiska frågorna var oerhört viktiga för honom. Hur hanterar vi viltet? Hur uppför vi oss i förhållande till den icke-jagande allmänheten?

Men framför allt var Jan-Olof en pålitlig vän. Snabb i tanke och gärning. Snar till ett skämt och ett skratt.

Jan-Olof var i många avseenden ett föredöme och saknaden är oerhört stor.

Tankarna går till Reidun och barnen Patrik och Tove med familjer.

Jaktkamraterna genom

Arne Andersson

Mer läsning

Annons