Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Herbert Sundblad

Annons

Dagar av bedövad sorg och saknad, dagar som är en prövning för oss alla har vi haft och har. Man skulle kunna nöja sig med att skriva/säga att pappa är borta och sedan låta sorgen och saknaden ta överhanden. Men det vore att låta mörkret vinna, att låta det vinna över en lång, lång rad av fantastiska och ljusa minnen som vi alla har av pappa.

När vi tänker på honom, och på allt som han har betytt för oss, kommer istället leendet fram! Ja, visst går det att känna förtröstan och viss återhållen glädje även sådana här dagar.

Många människor försöker leva upp till ideal som kärlek, godhet och omtänksamhet. Det är en verkligt svår utmaning. Men jag tror att ni alla som kände pappa håller med mig när jag skriver/säger att pappa inte behövde försöka, utan verkligen hade den personligheten, medfödd och helt naturlig. Han uppfyllde Guds andes frukter under ett långt liv till glädje för så många medmänniskor.

Ja, pappa var ett föredöme, någon att försöka efterlikna. Jag är naturligtvis stolt över att vara hans dotter, och jag vet att du mamma, också har varit tacksam över honom under de 66 härliga år som ni fick tillsammans. Han var en mångsidig person med stora talanger inom musiken och idrotten - och inom hantverket såklart, vare sig vi talar om att han stod med snickarhammaren i handen eller satt försjunken och löste korsord med pennan i högsta hugg!

Men den allra största talangen hade han på det känslomässiga området, och det är också den främsta anledningen till att vi saknar honom så oerhört mycket.

Livet har mycket i beredskap, men man vet sällan när och hur saker händer. För mig och mina syskon tog tillvaron en annan vändning den 5 augusti 2010. Vår älskade, underbara och fina pappa Herbert Sundblad, hade innan dess alltid funnits där - dittills hade vi inte levt en minut utan att han också fanns i våra liv.

Men den dagen lämnade han oss och jordelivet, en månad efter sin 88-årsdag. Han gjorde det när solen stod som högst och det är väl i sig en symbol för vem han var och hur han levde. Han var ett starkt skinande ljus i en annars ofta dyster värld. Han var aktiv och glad över gymnastik, turerna i skog och mark och mycket annat. Och humorn och glimten i ögat fanns där nästan till sista andetaget.

Pappa hade alltid en kram till övers och fick alla omkring sig att känna sig speciella, älskade och värdefulla. Nu när vi skulle vilja krama pappa kan vi inte. Pappa tillhör nu en annan värld, men så var han också en ängel redan på jorden - en ängel förklädd i jeans och flanell.

Vi kommer alltid att minnas pappa och glädjen kommer alltid att överskugga sorgen.

Kerstin Holdo-Nordström (fd Sundblad)

Mer läsning

Annons