Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Claes Egnell

Annons

Översten och elitidrottsmannen Claes Egnell finns inte längre.

1956 mötte jag för första gången denna beundransvärde person på I 3:s kaserngård i Örebro.

Det var inryckningsdag och vår blivande kompanichef, kapten Egnell, granskade från hästryggen sina nyinryckta befälselever. En svensk mästare - olympisk medaljör – vinnare av Svenska Dagbladets bragdmedalj med mera. Hans ögon lyste av värme och vänlighet. Min förutfattade mening att officerare skulle visa en hård och kylig attityd kom helt på skam under detta vårt första ögonmöte.

Claes´ enastående förmåga att locka fram såväl kämpaglöd, fighteranda som fullgott kamratskap gjorde att han blev en livslång förebild för oss unga och oerfarna rekryter. Vi befälselever gick efter femton månader ut i livet med stärkt självinsikt. Så småningom har vi även fått förmånen att ha honom som både vår kamrat och vän.

Sedan fjorton år tillbaka har vår dåvarande pluton - numera Soldat -56 - träffats höst och vår tillsammans med våra befäl. Utan vår kapten Claes´ entusiasm och positiva egenskaper hade denna genuina sammanhållning säkert inte bestått. Inför varje möte har vi under åren känt det som ett stort privilegium att få uppleva den täta gemenskapen med människan Claes. Därför känns nu tomheten efter vår högt uppskattade kompanichef mycket stor och svår för oss alla – hans forna befälselever med dåvarande furiren Einar Lyth i spetsen.

För Soldat -56

Stig Hallmén

Mer läsning

Annons