Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berit Spets

Annons

Min kära vän Berit har avlidit efter en längre tids sjukdom.

Hon växte upp i Torshälla med sina föräldrar Kerstin och Mats Bergström och storasyster Karin.

Efter att ha bott några år i Upplands Väsby flyttade hon i tidiga 20-årsåldern till Örebro för studier vid socialhögskolan. Det var där, i en studentkorridor i Almby, som våra vägar möttes för första gången. Vi var bjudna till en gemensam vän och det blev starten på en trettioårig vänskap som ledde oss genom både glädje och sorg i livet. Många fina minnen finns från förtroliga samtal om livets förunderligheter, från roliga fester, spännande resor och från alla glada skratt.

Berit flyttade så småningom till Ludvika, där hon träffat sin livspartner Leif. De bildade familj och flyttade efter några år till Falun, där Berit också bodde fram till sin död.

Berit kämpade under många år mot sin sjukdom. Hon lät inte sjukdomen styra sitt liv, utan utmanade den genom att försöka leva ett så normalt liv som möjligt trots tuffa medicinska behandlingar och ovisshet om framtiden.

Hon hade en förmåga att ta vara på och glädjas åt det lilla, vardagsnära i tillvaron. En stund av ro vid stugan i Hälsingland, en kopp te med en vän, besök av barnen och så vidare.

Berit var en livsbejakande person med stort socialt patos. Hennes engagemang för sina medmänniskor kom till uttryck både privat och i hennes yrkesgärning som socionom.

Hennes varma, öppna sinne och stora omtänksamhet kom såväl familj som vänner till del. Hon framhävde aldrig sig själv utan var istället mån om att uppmuntra och stödja människor i sin omgivning. Familjen var en central punkt i Berits liv och glädjen över de båda barnen Helene och Anders var omisskännlig.

Berit hade en kreativ ådra. I unga år skrev hon en del egna låtar som hon framförde till gitarr; dock inte inför publik utan tillsammans med vänner och familj.

Hon tecknade också och målade en del.

Berit tyckte mycket om att vara i naturen och vistelserna i stugan i Hälsingland gav henne stor avkoppling.

Berits alltför tidiga bortgång lämnar ett stort tomrum.

Jag saknar hennes varma vänskap, hennes humor, hennes klokskap och hennes glada skratt.

Jag är tacksam över att hon har funnits i mitt liv och jag kommer alltid att bära med mig minnet av Berit i mitt hjärta.

Mina varmaste tankar går till Leif, Helene och Anders.

Karin Åslund Eichinger

Mer läsning

Annons