Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torbjörn Carlsson, Orsa

Torbjörn Carlsson och jag föddes i Orsa hösten 1943 med fem dagars mellanrum.

Annons

Vi växte upp tillsammans och odlade under tonåren vårt gemensamma intresse: musiken. I den kommunala musikskolan utforskade vi med stöd av lärare från Dalregementet olika arter i träblåssläktet: klarinett, oboe, flöjt, saxofoner.

Vi prövade olika musikformer: den klassiska i kyrkan, marscher i första majtåget och inte minst jazzen i mitt storband, som under början av 1960-talet gladde danspubliken i Dalarnas folkparker. Vi hängde ihop som ler och långhalm, säger Torbjörns bror Bengt till mig.

Jag minns Torbjörn som en person med spänst i steget, kluriga kommentarer och särartade intressen. Han gick sin egen väg. Läste James Joyces tegelstensroman ”Odysseus” och verk av ryska anarkister. Sökte sig till de avantgardistiska jazzförebilderna, inte minst saxofonisten John Coltrane, när vi andra fortfarande vurmade för swingmusik.

Då vi andra for till Stockholm för att studera teknik eller ekonomi begav han sig till Musikhögskolan. Musiken blev hans bana. Den höll han fast vid hela livet. Först som turnerande musiker landet runt med Lill-Babs och andra stjärnor. Sedan som pedagog och musiker med Hälsingland som bas, där han hade sin familj. Eftertraktad medspelare i jazzsammanhang (t ex Splash, Kilafors, Hudik) och uppskattad lärare i musikskolorna.

Sista gången jag musicerade med Torbjörn var när vi 2013 firade 50-årsjubileum tillsammans med andra studentkamrater från gymnasiet i Mora. Som alltid en positiv upplevelse. Nu har han lämnat oss, men jag är säker på att hans speciella saxsound fortfarande ljuder någonstans. Må du spela i frid, Totte!

Barndomskamraten Leif Borgert

Mer läsning

Annons