Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne av Håkan Billander – "Hur tomt blir det då inte nu?"

Berit Lundbergs minnesord till Håkan Billander.

Annons

"Men… det där är ju skräp! Vill du ha den?", sa Håkan när jag glatt höll upp en svart och vit kaffemugg som jag "hittade” i hans verkstad på Åkerö. Han hade kasserat den – var visst något med glasyren. Jag tyckte den var jättefin.

Lika förvånad blev jag när Håkan och Lena glatt visade alla kantareller de hittat på min tomt. "Men, var har ni hittat de där", sa jag. "Herregud, det finns ju hur många som helst", svarade Håkan.

Eller den gången vi blev hembjudna till Håkan och Lena och han säger glatt ”vi tänkte vi skulle dela på en kyckling”. Vi tittade på varandra och tänkte ”dela en kyckling på sex personer?”. Ja, vi får väl gå till korvkiosken sedan. Men kära någon – det var inte vilken liten kyckling som helst. En jättevariant som Håkan köpt någonstans i Hedemoratrakten. Vi behövde inte gå till korvkiosken.

Så tomt det skulle bli att komma upp till Leksand, Wallénvägen när Håkan o Lena flyttade till Göteborg tyckte vi. Nåja vem vet, de kanske kommer upp till Leksand med sin husbil någon gång så vi får träffas. Hoppades vi.

Hur tomt blir det då inte nu? Jag kan knappt föreställa mig hur det är för Lena.

Tack Håkan för att jag fick lära känna dig och din familj.

Berit Lundberg

Mer läsning

Annons