Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven-Olov Gudmunds

/

Sven-Olof Gudmunds var under lång tid Dalarnas museums tekniske intendent och formgivare.
Han har gått ur tiden efter en lång tids sjukdom.

Annons

Denne rättvikares stora tekniska förmåga, kreativa formspråk och arbetskapacitet upptäcktes redan på slutet av 50-talet av konstnärerna Jerk Werkmäster och Thomas Hellström. År 1961 stod det nybyggda Dalarnas museums lokaler klara och dess chef Björn Hallerdt behövde en rustmästare som kunde svara för fastigheten och dessutom formge och bygga utställningar. Valet föll på Sven-Olof Gudmunds. Det gällde att på kort tid fylla denna byggnad med nya basutställningar kring Dalarnas kulturhistoria.

När museet öppnades i maj 1962 visade det upp ett för tiden helt nytt formspråk, moderna rum med vita väggar ställdes mot enkla gamla föremål från Dalarnas allmogekultur. Det nya som tillkommit, som inte fanns på den äldre Dala Fornsal, var konst i form av grafik, måleri och design, som nu skulle få en central plats. Sven-Olof anslog redan från början en stark och säker ton med genomgående hög kvalité på basutställningar liksom på de tillfälliga utställningarna.

Gudmunds var en ung man när han började på museet och han stannade kvar på tjänsten, senare som teknisk intendent, till pensioneringen efter mer än 40 år. På många sätt var han den som skapade museets profil under denna tid, i lokaler, fasta och tillfälliga utställningar, vandringsutställningar, affischer och även i bokutgivningen där han gjorde layout och svarade för bokomslag.

Han ansvarade även för utformning av flera andra museer i Dalarna – Polhemsmuseet i Stjernsund, Klosters bruksmuseum, Ahlbäcksalen i Smedjebacken, utställning på Hammarbacken i Ludvika, Porfyrmuseet i Älvdalen, Jussi Björlingmuseet i Borlänge, Sågverksmuseet i Vansbro för att nämna några. Ett mycket stort arbete på 80-talet var byggnationen av Framtidsmuseet i Borlänge.

Ändå har Gudmunds genom åren varit en relativt okänd kraft utåt. Så var det dock inte inom verksamheten. För oss som arbetade i museet gestaltade han en process. Han visste vad han ville ha fram och hur det skulle göras. Vi fick alla våra roller i den processen. Sven-Olof fick därmed en nyckelroll i museet – även mot alla utställare som konstnärer och ibland inhyrda hantverkare och tekniker. Han hade också den centrala rollen vid restaureringen av Konsthallen och tillbygget av museet på 80-talet.

Detta är något om en människa med en ovanlig och mångsidig begåvning och med stark arbetskapacitet. Sven-Olof var i grunden en person med en god portion humor som kände att han hamnat på en plats där han uppskattades. Vi som haft förmånen att arbeta med honom tänker nu på hans anhöriga. Vi sörjer en duktig medarbetare, och en mycket god vän.

Erik Hofrén, Örjan Hamrin och Jan Raihle

Mer läsning

Annons