Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven Olof Andersson, Borlänge

/
  • Sven Olof fotograferad i verkstaden i Bro inför utställningen på Dalarnas museum 2001

Sven Olof Andersson har gått bort.

Annons

Sven Olof var född 1921 och kom i tidig ålder att få två intressen, vitt skilda, men så betydelsefulla att han under en period i sitt liv kom att arbeta professionellt inom två yrken: jazzmusiker och möbelsnickare. Det var dock det senare som tog överhand när han efter en gesällvandring till Schweiz och orten Sempach återvände till hemstaden Borlänge sommaren 1949. Här etablerade han sig i sin första verkstad, Danielsgården på Tunavägen, där han kom att arbeta fram till 1971 då verksamheten flyttades till Bro.

Sven Olofs väg mot platsen till att bli en av Sveriges skickligaste ebenister började med tillverkning av enstycksmöbler, stora och tidskrävande, innan han i mitten av 1950-talet gick ned i format och började en framställning av mindre föremål. Tämligen omgående uppmärksammades hans eminenta förmåga att i form och teknik framställa askar, skrin och schatull. Sven Olof hade tidigt visat sitt hantverk både i Borlänge, Handen formar, och i Falu Stads konsthall, Konsthantverk från Dalarna, nu spreds ryktet att en finsnickare av sällsynt slag framträtt i landet.

Han inbjöds av Svenska Slöjdföreningen, Hantverkslotteriet på Brunkebergstorg i Stockholm och NK till samlingsutställningar där det bästa av svenskt konsthantverk visades upp vilket ledde till att Sven Olof 1963 inbjöds till sin första separatutställning på Konsthantverkarna i Stockholm. Två år senare tilldelades han Borlänge kommuns kulturpris och blev i den vevan kungastipendiat. 1968 fick han en förfrågan från kommunen om att tillverka en klocka i trä som tack till avgående tjänstemän.

Denna numrerade gåva, ett enastående hantverk, tillverkade han under många år och det första ururet skänktes till Gustav VI Adolf under ett besök i Dalarna 1968 varvid Sven Olof kom att bli Kunglig Hovleverantör. Under hela 1960-talet och följande årtionde framträdde han med sina utsökta snickerier på utställningar i Sverige och utomlands.

För att uppmärksamma Sven Olof och hans konsthantverk inledde jag i mitten av 1990-talet ett projekt tillsammans med Sven-Olof Gudmunds på Dalarnas museum, där vi genom en bok och en retrospektiv utställning lyfte fram hans gärning inför hans åttioårsdag 2001.

Sven Olofs hustru Ulla som under hans karriär varit honom till stor hjälp i verkstaden och med eget hantverk bidragit till hans utställningar, kom nu att bli ett värdefullt bollplank för mig när det gällde hågkomster och årtal i mitt arbete. Ulla avled 1999 och hennes skarpa minne och entusiasm var Sven Olof och jag nu utan. Men Sven Olof visade en förunderlig styrka och vi fick fortsätta med att söka minnesbilder från hans musiker- och hantverksliv på egen hand.

2003 fick Sven Olof meddelande om att han skulle få medalj av Kungen varvid Sven Olof frågade mig om jag var villig att köra honom till Stockholm. Självklart. Efter lunch på Nationalmuseum dit vi var bjudna, tog vi in på hotell där Sven Olof gjorde sig i ordning för ceremonin för att därefter ta en taxi till Slottet. Chauffören, inte riktigt van vid att få en körning dit, frågade:

Schyssta glasögon hörru, har du gjort dom själv?, varvid Sven Olof berättade att så var fallet och dessa faktiskt var en av anledningarna till besöket.

Sven Olofs hantverksliv har varit långt och obrutet inom ett smalt område. Under mitt arbete med boken om Finsnickaren Sven Olof Andersson Sweden visade jag hans arbeten för Per-Olow Leijon som då var intendent på Etnografiska museet i Stockholm, han sa:

Det är synd att vi i Sverige inte har det som i Japan. Där väljer en kommission på kulturministeriet ut föremål av döda mästare till något som kallas Nationella skatter. Dessa föremål, från exempelvis svärdsmeder, keramiker och målare, är inte bara handens konst, utan även sinnenas, och finns att beskåda i flera av Japans tempel. Sedan finns också något som kallas Living national treasures vilka utgör konst av nu levande mästare. Där skulle Sven Olof höra hemma.

Nu är Sven Olof borta och saknaden och vemodet är stort efter en betydande konstnär och en mycket god vän.

Ulf Engström

Mer läsning

Annons